Vi lever och andas och andas och lever

  Vissa dagar tycker jag om att sitta nere vid ån. På bänken, där man inte syns för någon. Jag brukar sitta där och skriva. Det var länge sedan nu. Jag skriver nästan inte alls. Och jag tänkte på dig idag, när jag joggade hemåt och stannade till just där vid ån, tänkte att jag har slutat skriva till dig. Jag har slutat skriva om dig. Vissa saker verkar förändras, trots att allt alltid upprepar sig. Det är mönstren vi vill bryta. Bryt destruktiva band så fort du kan, så kommer du känna att du lever. För det är det jag för första gången gör.   Under studentveckan var vi slitna men utåt sett var vi lyckligast i världen