Livet liksom

Det man inte orkar ska hända hände just...mitt långa inlägg försvann 😡Tycker att en så pass känd portal kan tåla att man råkar trycka en tangent fel och man kan backa, men det kan man inte! Det här har hänt så många gånger för mig att jag känner att jag nästan vill sluta blogga nu faktiskt. Är fasen inte värt det. Får ändå inget gensvar från er 😢 När jag skriver så lägger jag ändå tid,  men får knappt ens en gillamarkering? Aldrig en kommentar?! Hur svårt kan det vara? Vet fasen ens om ni är där 🙄 Japp,  jag är grinig nu, men fan, mitt långa inlägg försvann just. Helt sjukt faktiskt 🤯  Så, jag har varit ute idag, och jag har haft trevligt.... Bilder huller om buller Bianca har haft en överraskningsfest idag hos en kompis. Dom gör så när vännerna fyller år. Bianca hade dock ingen aning  inte jag heller faktiskt😃Åh, vad mycket jag skrev om det här som bara försvann 😢 Är jätteledsen  faktiskt! Blev tjafsig ändå när jag kom hem. Är liksom ensam förälder och får således ta all skit. "Det finns inget att äta" Va? Hela kylen frysen och skafferiet är fullt? Men det finns inget gott! Men då får ni själva gå och handla , finns pengar i skåpet! "Jag orkar inte det"?! Och DÄR åker mina tentakler ut och undrar när jag blev den barmhärtiga samariten som skulle behaga alla?? I nuläget så blev båda barnen trötta på mina förklaringar och den ena stängde sin dörr hårt och den andra hällde ut vattnet till nudlarna med orden, "Jag går och lägger mig istället"  Ja, vem fan sa att det är lätt att vara förälder ? Kan man någonsin nå fram utan att låta som en trött jävla kärring? Jag ÄR en trött jävla kärring och jag behöver ett break! Vart är pappan? Var är mina föräldrar? Syster? Mina barn är så vana med mig att en förändring skulle bli jättekonstig. Dock så pratade jag och ex-man idag om att vi ska se till att han tar en del av ansvaret då deras biologiska pappa inte gör det. Barnen var 2 och 4 år när han kom in i deras liv och dom har ingen annan pappa närvarande och jag vet att exman är deras pappa enligt barnen och honom.  Jag och ex-man har pratat om det mycket idag, att han ska vara mer delaktig, att dom ska kunna bo där hos honom och Carina ungefär lika mycket som hos mig. Självklart så kommer dom vara mer här,  men alternativet finns att vara hos honom.  Jag hade inte ens tänkt på det. Jag har bara känt mig överväldigad över situationen av att dom bara är hos mig jämt . Jag får ALDRIG andas. Jag kan inte åka bort utan att jag måste rodda utav helvete, jag måste ensam se till att allt fungerar, att allt finns hemma, läxor, utflykter, matsäck, kläder, bara att jag har ett barn som är/har varit självmordsbenägen och har ADD  (jag också, men har jag fått någon jävla hjälp för det? Att jag alltid är på min vakt har gjort att jag har en stressnivå som är NOLL och som har gjort mig sjuk och att jag var nära att dö för 1,5 år sedan . Dagen jag blev hyggligt friskförklarad och fick åka hem efter 10 dagar så sa jag till mig själv att aldrig stressa så mycket igen. Det var dock omöjligt att hålla.  Mitt liv ser ut så här och jag kan inte göra ett skit åt det. Jag har dessutom en utmattningsdepression. Normalt sett blir man sjukskriven av det, men jag har så många sjukskrivningar av olika orsaker men har inte valet att ramla ihop. Vart ska barnen hamna när jag faller? Jag ska dock tänka mer på vad jag behöver lägga tid på och vad som är en helt onödig energifälla så jag slipper hamna i den värsta stressen som är så farlig för mig.  Ibland så känner jag stress över att jag inte har skrivit i bloggen på länge, men jag berättar här och nu för er att jag kommer alltid skriva, men ibland måste jag ta ett break på någon vecka.  Ja , så är det.  Men vad som skulle göra mig mer motiverad att skriva är om ni ville lämna ett litet avtryck genom att trycka på gilla, men allra mest lämna en uppmuntrande kommentar. Alla människor behöver  ett jävla HEJ, FAN VAD DU ÄR BRA 👊  Nu ska jag sova 😴 Bild från tidigare idag.....så ni inte tror att jag går och lägger mig så. Nä, nu ser jag ut så här 😬 PoK (prutat och klart 🙊)