?Där nätterna blev långa och livet gick på paus.

En riktig måndag idag, jag sätter på mig färg för att försöka liva upp allt. Men ändå ser jag så grå ut i spegeln. Försöker njuta av helgen som spelade spelet att verka vara någon som jag är. Livet finns runt hörnet men jag kan inte greppa det idag. Mot min vilja tar jag tag i disken och går ut med soporna medan fötterna släpar efter för att jag känner mig orklös. Huvudet är någon annanstans och jag fångas av en sån där måndag när jag undrar: vem är jag egentligen? Hur vill jag egentligen leva mitt liv? Tog livet slut någonstans på vägen emot att fångas av glada dagar?Jag känner mig som mitt i det där upploppet där jag är så nära på att segra men just innan mållinjen kommer någon - kör om mig och jag failar för att jag inte orkade sista biten. Alla som har stått på sidan och hejat på mig är så besvikna och less för att det alltid blir så - att jag aldrig klarar av att gå enda in i mål. Jag kan känna deras besvikelse i hela kroppen över att jag kommer stå som förlorare. Men någon klappar mig på axeln, ger mig  en kram och säger äsch ge inte upp du var bäst i mina ögon ändå. Det är sån tur för dem personerna gör att jag vågar tro att det alltid kommer nya lopp att vinna. Jag får bara ta nya tag och göra mig själv en stor tjänst att aldrig ge upp förrän jag inte blir blir omkörd på mållinjen.Jag kommer aldrig våga ge upp på lyckan och glädjen för den kommer alltid tillbaka och en dag kommer jag stå som en lycklig segrare.