November - Som att få påbörja ett nytt liv

Just nu sitter jag hemma i soffan tittar på Nyhetsmorgon och äter ett sent morgonmål i pyjamas 😁 Klockan 12:15 skall jag åka iväg på lunch med en bästa väninna som jag på grund av mina oregelbundna dagar dag för dag, månad för månad, nu äntligen efter 11 misslyckade försök/inhiberingar äntligen blir av med ett 12 försök! 🤣😎 Och känslan! Jag känner mig precis som på fotot ovanför, som var taget ifjol denna dag på Replotbron. Inga ord behövs. Min andra dag i rad nu jag får känna på känslan av välbehövlig och verkligen behövlig LEDIGHET för mig igen😎 Coronan har varit ett enormt elände för många. Och även för mig. Från första dagarna den eländigheten började nämnas vårvintern 2020, satt vi på grillen i Karperö och pratade om dendär grejen som då fanns i Kina. Och någon där sade: Detta kommer kunna leda till att hela världen kan drabbas framåt om det går riktigt fel! Där satt man. I lilla grillen i lilla Karperö långt ute på landet. Tänkte jaa, verkligen hemskt! Vilken tragedi! Men tackalov det är ”där borta” inte här. Inte i Finland. Inte här bland oss. Inte något som kommer påverka mitt liv… Endast en vecka senare tvingades jag vara hemma för säkerheten. Och fyra veckor senare var jag arbetslös.  Arbetslös! Efter att tagit mig upp efter min krsftiga infarkt och äntligen skulle få börja jobba deltid igen, så hann jag jobba tre vardagar förrän det blev mina livs sista dagar just där. Coronan tog hela mitt jobb i klädaffären, som hela den stängde dörrarna. Och hela mitt liv tvingades oväntat vända upp och ner och från ingenstans igen och bara tvingas påbörja från 0 med hela mitt liv. Jag hade just tagit mig upp efter en stor infarkt, kämpade på med vardagen och hade huslån och lån och nu stod arbetslös. Känslan går ej att beskriva. Efter sex veckor som arbetslös ville jag försöka mig, med läkares lov, på städning igen!  Städföretaget, var jag jobbat åt via mitt företag i då 5,5 års tid, hörde av sig och nu pga coronan dök ett nytt tillfälligt jobb framåt upp, två kvällar i veckan utan svar på hur länge. Men just nu iallafall!🙋‍♀️ Efter många om och men, telefonsamtal, kontroller och beslut, fick jag lov att få pröva på med städning igen! 😎 Om jag själv ville. Jag minns än att 9/10 stycken involverade personer på sjuhuset sade till mig att jag kommer aldrig troligtvis kunna städa igen. Någon var skeptisk men sade kanske. En av de tio stycken sade hen trodde på mig! På min framfart, min livsglädje, märkte min enorma beslutsamhet och sade hen hade en annan peron, som var mycket äldre än mig, men den personen hade haft en stor infarkt och jobbade idag med städning igen😁Att jag aldrig skulle kunna eller ens försöka med heltid. Även inte heller bädda, bära tumga saker, dammsuga eller jobba med armarna uppåt. Men att inga problem med städning om jag har viljan och bestämmer mig för det!🙋‍♀️ Där är några av de viktigaste orden jag haft med mig dagligen under senaste 1 år 8 månaders tid: VILJAN. BESEGRA och GE ALDRIG UPP!  Utan dessa starka ord i mitt bakhuvud varje, varje dag, hade jag aldrig stått här var jag står kvar idag. 1 år 8 månader senare. Så länge var jag kvar på detta tillfälliga städställe kvällstid varje, varje vecka.  Under senaste 8 månaders tid har jag inte haft något jobbschema klart eller ledigt alls som jag med hjärtfel behöver ha både och. Inte på grund av att någon person tvingat mig jobba hårdare än jag borde. Utan för att samhället helt enkelt tvingat mig. Jag hamnade så mitt mellan precis allt i samhället, så jag fick varken stöd från något som helst ställe under senaste halvåret. Inte heller coronastöd och inte heller möjlighet ett banklån. Jag stod verkligen helt ensam mitt mellan alla paragrafer i samhället. Orsak? En stor hjärtinfarkt så nära bakom och Coronan. Jag valde mitt i alla tyngsta dagar och tider. Att nu har jag två livsval. Ge upp. Sälj huset och stå på 0 igen. Eller kämpa på, möta coronan istället för att backa.  Och självklart lade jag i den högsta växel jag bara kunde, gasade på och klarade 8 hela månder att köra över alla faror, alla eländigheter, alla minor och alla stora stenar som kastades mot mig!  Jag visste att det finns ett mål! Någongång, någonstans! Och jag kör på tills jag är där! Jag är inte någon som bara ger upp! Har jag överlevt en kraftig hjärtinfarkt, skall jag även överleva denna corona! Sagt och gjort! 😎🙏 Här sitter jag nu idag. Fortfarande i mitt egnahemshus. Dubbelvaccinerad mot coronan. Iklädd pyjamas med sent morgonmål. Med min andra lediga vardag i rad och jag har för första gången på 1 år och 8 månader inte det tillfälliga städstället att åka till två kvällar i veckan längre. Jag har nu istället lediga kvällar! 🌟 Jag har för första gången på 8 månader nu ett eget schema! Ett stabilt schema med stabila jobbdagar. Och lediga vardagar varje vecka inplanerade. Med söndag sista oktober som hörde till dendär tiden, som jag nu får börja kalla det 🙂 Måndag första november, i måndags, vaknade jag till ett nytt liv känns det som! Då var min andra vaccin, som även den blev uppskjuten 6 gånger och den 7 gången lyckades mot alla odds, två veckor sedan tagen. Jag skulle iväg mot min första måndag utan dubbelskift. Jag slutade klockan 13 på dagen istället för 21:30 på kvällen. Klockan 13?!🙋‍♀️🤣 Jag förstod inte riktigt först att det var sant! Huvudet har inte ännu förstått. I tisdags fick jag påbörja ett nytt morgonskifte. Och sedan väntade två lediga vardagar. Imorgon blir en tredje och sista jobbdag denna vecka och så väntar ledig helg med förlovningsfest/födelsedagsfest 🎉🎉 Just nu kan jag inget mer begära. Jag trampar ännu på och försöker förstå att jag nu verkligen får börja stanna! Jag blev vinnaren tillsist och nu kan jag bara stanna, vända mig om, titta bakåt och le mot mörkret 🙂 Jag har vunnit både mot en stor hjärtinfarkt och kämpat mig genom coronan tills jag besegrade 😎 Samtidigt dessa eländiga tider har existerat, vill jag även IGEN få lyfta upp alla inblandade personer och ställen som verkligen gett mig chanser och hjälpt mig att orka kämpa på 🙋‍♀️😎 Jag är SÅ tacksam för att jag har precis alla dom jag har runt mig, och ALLA underbara uppdrag och samarbeten jag har och haft i min vardag och i mitt liv! 🌟 Vare sig tiderna har varit enormt tuffa och påfrestande, kan jag samtidigt inte kunnat ha det bättre i alla situationer än jag fått ha 🥰💯 En tid man kommer minnas som en livstid 🌟 Våga tro på dig själv och dina drömmar! Ha viljan och gå efter dina egna mål! Du klarar så mycket mer än du tror, speciellt i utsatta livssituationer! Hitta alltid de positiva sakerna i varje dag och låt dom sakerna ta över!🙂 Nu får man bara önska och hoppas att alla/de flesta kan få det normalare igen och att vardagen kunde börja få återgå för alla sågottsom till det vanliga. För det är vi ALLA värda!🌟 //Mojan (Ett längre och skillt sammanfattat inlägg om oktober och november 📸uppdrag och samarbeten kommer göras sen i slutet på november då alla nuvarande uppdrag är gjorda) 😁