20 dagar senare

Tänk att 20 dagar har gått sedan jag verkligen bara ville lämna detta livet. Jag ville bara ge upp. Just nu förstår jag inte hur jag tänkte då.  För nu 20 dagar senare så mår jag fantastiskt, folk säger att det strålar om mig igen. Jag älskar verkligen livet. Älskar att vara ute på mina långa promenader som jag gör varje dag. Det känns som jag svävar fram, jag nynnar på musiken i mina öron och har bara ett enda stort leende på läpparna. Allt jag gör är med ett leende på läpparna, livet är riktigt kul, även tråkiga vardagsbestyr. Livet är nu. Vad hände? När vände det? Hur gick det till? Jag har ingen som helst aning, jag har inget svar på dessa frågorna mer än att jag behövde nå botten för att kunna nå toppen igen. Med rätt människor runt sig så går allt. Men framför allt har jag till största del gjort denna resan helt själv.  Jag har krigat för detta, jag har kämpat. Blod, svett och tårar. Som jag slitit i flera år för att komma hit och nu är jag äntligen här. Det har vänt för mig, det har gett utdelning att kämpa.  Många ggr har det varit väldigt motigt att kämpa, det har verkligen tagit emot extremt mkt. Men nu ångrar jag inte en dag som jag har kämpat.  Så tack till er som aldrig gav upp om mig och alltid trott på mig. Jag ska fortsätta visa både er och omvärlden att detta kommer att fortsätta att hålla i sig. Det kommer dock bli dagar då jag faller tillbaka för det är så mina diagnoser fungerar. Men det behöver inte bli lika djupt som denna gången. Jag har varit hemma i snart 2 år. Men jag är på väg mot en ljusare framtid nu❤️