Fuck off

Jag har varit med om mycket i mitt liv, alldeles för mkt. De senaste 20 åren har varit ett rent helvete i mellan åt. Då pratar jag inte om en fis på tvären eller nageltrång.   Försökskanin till läkemedelsindustrin, självskadebeteende, självmedicinerat, allvarliga suicid försök, pacemaker, dödliga sjukdomar, dödsfall, misshandel, psykisk misshandel, trauman, möten på soc.. Så här har mitt liv varit de senaste 20 åren. Det som hänt de sista dagarna är det värsta tänkbara för en förälder. Jag förstår hur mina föräldrar har mått. Fruktansvärt. Min gräns är kommen. Jag kan inte mer. Det finns inget kvar. Den sista biten försvinner från mig nu. Men vem bryr sig egentligen? För vet ni vad? Jag bryr mig inte längre.  Jag kastar in handduken, jag ger upp. Jag viftar med den vita flaggan. Jag säger fuck off till resten av omvärlden. Det räcker nu. Jag har suttit och stirrat rakt fram i flera timmar, jag är mållös.  Det är inte en enda jävel som har orkat bryr sig, jag har flaggat för denna dagen. Varför misstror man mig med tanke på mitt förflutna? Men mitt hjärta är i sönder nu. Trasigt. Man har kört en mixer rakt in i hjärtat. Det går varken att fixa eller att laga.  Tänk så lite ni kommer att ha att prata om nu. För nu kommer man inte ha mitt liv att prata om. Ingen som kan strö salt i mina sår längre.  Det är dags för mig att vända om nu. Inget kommer att bli bra igen. Aldrig.