VI HAR FLYTTAT

Sista helgen i semptember gick hela flyttlasset till ett nytt stall, jag har fått lite längre att köra. 16 minuter kontra 4 minuter. Men nu kan jag äntligen erbjuda Caramell det jag vill ge henne. En lösdrift med fri tillgång på hö. Ingen box att stå inne i och ingen portionering av mat.   Hon går tillsammans med fyra andra ston i en stor hage och ligghallen är under uppbyggnad. Den är planerad att vara klar i början på november. Jag har en väldigt stark känsla av att hon trivs otroligt mycket bättre med att ha det såhär. Hon har alltid varit nyfiken när jag kommit för att hämta henne i hagen, men nu tittar hon noga efter mig och när jag går in kommer hon direkt fram till grinden och hela hon fråga "vad ska vi göra idag?". En häst som utstrålar en sådan glädje och nyfikenhet - jag bli varm i hela kroppen bara av att tänka på det.   Vi har också hunnit med en dagskurs uppe på Stall Haväng för Monica Müller, där fick jag väldigt mycket feedback och det känns verkligen som vi gör framsteg. Tillsammans. I ridningen känns det som jag har lärt mig mer att slappna av och verkligen tänka efter när det inte blir som jag tänkt mig från början. Varför förstod hon mig inte? Hade jag vikten fel? Satt jag snett? Tog jag i fel tygel? Hade jag inte blicken med mig? Vad sa mina axlar? Vad sa min navel? Och ju mer jag fundera, ju mer ödmjuk blir jag mot mig själv och det jag gör fel. För om jag sänder fel signaler, hur ska då Caramell kunna förstå vad jag menar?   Det jag vill ha fram är väll egentligen att jag är så lycklig över att jag har henne, och över vad vi gör tillsammans. Vår relation.