BÄTTRE ENSAM ÄN KÄR

Sen kom känslan. Den där tanken som mormor satt i mitt huvud, men som aldrig riktigt grott. Förrän idag. Jag var tillräcklig.  Inte saknade jag någon. Inte fattades det någon. Inte väntade jag på hans sms. Inte väntade jag på att han skulle ta tåget. Inte väntade jag på kärlek.  Jag levde här. Och jag levde nu.  Plötsligt försvann all ångest  Och för första gången på åratal, ville jag bara dö en gång i månaden, istället för varje dag  Det blev bättre Och inget har någonsin varit så sorgligt som när man förstår att jag hade kunnat vara lycklig, jag hade kunnat må bra, om det inte varit för alla dessa män  Jag säger inte att det är någons fel Jag säger bara att ingen numera kan såra mig. Jag fanns ju inte tillgänglig. Jag var ju inte villig att bli krossad. Igen och igen och igen  Mormor kan jag vara få känna kärlek utan att kärleken gör mig illa? Eller var man tvungen att välja Ensam och hel Eller två och halv  För mormor jag tror jag väljer ensamheten  Jag vill inte bli besviken igen Jag orkade inte det