FJÄRILAR OCH MÄNNISKOR (BITTERLJUVT)

Och Mattis går på repeatsom om jag aldrigsett er lyssna igenomhans vinyler innan skivsläppEn efter enDelade en splifsmuttade på en ey broDen smakade som digbitterljuvtOch mitt i allt ältanderinger min far migHan sa att han sett migpå vägen hemHan hade vinkatmen jag hade inte settVar uppe i min egna världHan sa jag såg så sorgsen utDet brukade bli sånär tankarna gick åt ditt hållEn sorg i vårsolenEtt hjärta som aldrig riktigt återhämtade sigEtt hopp som ville blommalika oblygt som magnolianVäntade på samma modNästa vår kanskeDå skulle dukanske inte kännas allsVilket också skrämde migeftersom det känns somjag fortfarande lärde migvem jag varutan digSå Mattis går på repeatHan hade släppt en ny skivasen ni lyssnade igenom vinylerna sistDin trea nära MöllanEtt hem i en famnEtt hopp i en människamen aldrig i sig självOm någon hade frågatom jag kunde göra om detSå vet jag ärligt intevad jag skulle svaratEn lärdom så viktigmed kärleken som insatsDog nästan på köpetmen vill säga att det var värt detJag ser magnolianoch tänker på digJag hoppades attdet blommadedär du varocksåSå säg vad du villom kärlek och dess svekMen att älska digvar min största bedriftlikväl min största sorgSläppte hjärtat fritthos digGjorde det aldrig någonsin igenefter digEn lärdom omatt skydda det som är sitt egetOm murarna och varför vi var tvungna att ha deOm gränssättning och hur nästintill omöjligt det varnär man spenderade ett halvt decennier med att känna sig nykärfast i samma personRedan där borde jag vetatJag kan se det nuÄndå hade inget ändratsTrodde att det för alltid skulle varaduVi pratar inte längreoch det finns säkert en mening med detJag gav mig själv det avslutsom vi aldrig gav varandraMed åren kändes du mindreDet hände inte lika mycket i mignär någon nämnde ditt namnMen ändåen sorg i mitt hjärtaen obesvarad kärleken historia omatt älskautan att bliälskadLäste någonstansom att om man läser bibeln i nio minuter varje dagså tar det ett år att komma igenom hela skriftenAtt läsa alla textersom jag skrivit om digskulle ta dubbelt så lång tidI slutet var det allt vi blevEn kärlekshistoriaOch jag troddeatt du varför alltidSatte digi galleroch undradevarför dina fjärilarinte flögSläppte de friapå bekostnadav mina egnaSåg deta livet av sigalla fjärilar i magenoch tänkteatt det var okejom det innebaratt dina fick flygafrittFör alltidvar ett påhittsom någon kär idiotkommit på//Två år senareDet var år sen vi gjorde slutDet är så mycket som hänt sen dessÄnnu en gångblev jag en dåresom förälskat mig i kärlekenVi sa för alltidoch jag tror han kände det ocksåVi pratade giftemåloch det kändes verkligensom om vi bådamenade detTrodde på detVåra fjärilar flög frittutan bur bredvid varandraGenom dalar upp i himlenIbland blir det såVissa fjärilar funkar ihopandra fjärilar tar livet av varandraallt det här pågick samtidigtsom vi människor kallade det kärlek