INNEBÖRDEN AV KÄRLEK

På en bänk i en park i Lund säger han nästan ohövligt självsäkert att det kommer bli vi. Kanske inte nu, men om några år. Vet att jag tänkte att jag inte vågade tänka så långt. Hade aldrig haft det i mig att ens våga lita på morgondagen. Sånt var för lyckliga människor. För allt jag visste kunde man lika gärna dö imorgon. Nästan ett år senare Hans färg på tröjan klär honom precis som om han vore färgen han bar. Orange, men varm och inte sådär skrikande. Bara mjuk och vacker. Hade älskat honom i så många år, men aldrig lika starkt som just där, just då. Jag står med min resväska i hallen redo att lämna. För första gången någonsin så kändes det som att vi såg varandra. Inte för alla brister och otillräckligheter, utan för precis tvärtom. Allt det där vi var. Älskvärda, roliga, vettiga och bra människor. Ville inte ändra någonting som fick han att bli mindre eller begränsad. Håller mina händer stilla kring hans ansikte, kunde inte avgöra om jag ville kyssa honom eller prata allvar. Eller kanske båda två samtidigt. ”Gör din grej. Skin, din jävla stjärna.” Kysser honom som om det inte vore sista gången, utan bara sådär vardagligt. Som om vi hade gjort det här för alltid. Som om vi var menade för varandra. Som om vi var exakt vad den andra behövde. Som om vi var meant to be. Och inte alls, alltid, på väg. Det var min tur att va nästan ohövligt självsäker. Men inte på att det skulle bli vi, utan precis tvärtom. Vi var inte gjorda för varandra. Inget i mig skulle någonsin vilja ändra något med honom. När man väl älskar en människa så pass mycket, så vill man också det bästa för den. Och det bästa för honom var att älska honom, för precis det han var. Världens mest fantastiska pusselbit, som aldrig skulle kunna höra hemma i mitt liv, om inte någon av oss gav upp något som inte var värt att offra. Inte för någon. Förstår innebörden av kärlek, först när jag lärt mig älska honom tillräckligt för att sluta kräva saker som han inte var kapabel till. Tror det rev sönder honom. Tror inte det gjorde någon gott. Förstår innebörden av att älska mig själv tillräckligt först när jag förstår att det är okej att vilja ha mer. Att inte heller jag skulle behöva offra saker för honom, bara för att passa in i hans liv. Tror det rev sönder mig. Det var väl det som ändå triumferade all osäkerhet, att vi någonstans alltid velat den andra väl. I all turbulens och drama, så har vår högsta önskan alltid varit att göra varandra lyckliga. Få den andra att må bra. Det är klart det är kärlek. Det är definitionen av vad kärlek är. Att vilja den andra väl. Att låta den få skina, sådär som bara just den personen kan. Att peppa. Stötta och lyssna. Att se. Förstår innebörden av kärlek först när jag låter honom gå.