KIDS ON THE RUN

Så jag sägertill slutatt du hände migPå ett sätt jag inte velatatt du skulle hända mighände du migDina händerpå migOch det händeHäroch överalltpå min kroppi dinahänderhände jagsom någon somville bli älskadmen som intevar friatt älska självDu älskade åt migSättet du älskademigåt migKanske var jagaldrig därKanske var jagdär för mycketI en sagasom vi gjordenär vi skrev om kärleksom om den hände ossJag vill sägaatt jag läkt mignuHelst tidigarekanske innanOm jag varit detläktinnanJag ens träffade dighade jag då ensträffat digFörmodligen inteSå trasigvar jagatt huden på mina armarinte slöt sigDe blödde öppetoch jag älskadeatt du älskadeallt jag varÄven detIngen hadetidigarehållit mig såJag behövde detLänge hade jaginte erkänt digHur kunde någonsom gjorde en så gottockså göra en så illaÄnda tillsnågon sägeratt man kunde ju ge kärlekutan att kräva något tillbakaEn gång fyllde du en rollsom jag själv aldrig kundeuppfylla på egen handDu var där dåMen du hade aldrigbehövt vara där senKärlek var ingetman kunde kräva tillbakaeller muta sig tillOm du behövdemanipulera samtyckehade du det aldrigfrån börjanJag undrar närdu växte uppOm jag hann föreifall jag är förbiKanske var vilikasammabredvidNejJag varöver digpå ett sätt som fortfarandeibland fick mig att undraifall du någonsinhade hänt migDenna bloggdenna otröstliga platsdär orden svämmar övereller inte kommer allsDenna heliga markAlla ord jag samlat härHade den ens funnitshade jag ens varitden jag äroch blivitallt jag är idagom det inte var för all traumasom grundade sig i digAtt älska dig var ett lidandeAtt få dig att älska migvar ett ännu större sådantJag spred glitter där jag gickDu visste detdu såg detdu tog detge tillbaka mig