SÅRBAR

Sen säger man för mycketFör att sen inte säga någontingnär man egentligen borde ha sagt någotBlivit expert på att maskafå andra att skrattaKanske döljde jag dåmin osäkerhet iskämt på min egna bekostnadHoppades att ingen skullese igenom detHan såg igenom det ändåEnvisades medatt finnas därDet var ju jagsom hade lämnatså jag inte behövde säganågot som fick migatt dö av ångestHan stannaroch jag hatar detFör jag är starknär jag är självJag höll ihop mig självför att jag behövde göra detFör jag visste vad som händeom jag lät migkännaVisste vilka tankar som skulle kommaoch visste att jag inte skulle kunnasäga emot demDen där floden av självkritiksom fick en att vagga fram och tillbaka av ångestskära sig i handledernaeller intala sig självatt livet var underbartEn gåva värd att levasom ett mantra jag upprepadeför att hålla en galen människa i styrMen sen kommer vi hemDär det bara var han och jagoch jag tar av mig maskensom jag tar av mig jackanTar ett andetagför att sedan låta det skenajag kunde inte stoppa detHan hjälper mig avmed allt som sitter för tight runt omdet där som hade sett bra ut utifrånmen som nästan kvävde migSå länge jag såg vacker utSen sätter han sig på knänaJag vaggar fram och tillbakaoch muttrar förlåt samtidigt som jag försökerberätta för kroppen hur man andasMen det är som att jag glömthur man håller sig själv vid livSå han andas åt migmedan jag förtvivlat försöker följa det han visarVaggar fram och tillbakai hans famnhans kropp håller min kroppoch jag härmar hans andetagtills jag kommer på hur man gör igenSen somnar vinära varandraSom om livet var någotingen av oss visste hur man gjordemen försökte lära oss tillsammansDen som saatt ensam är starkhar ack så rättJag tillät aldrig mig självatt falla såhär när jag var ensamJag visste att jag då också var tvungen att ta emot migoch det var inte alltid jag orkadebära migSå jag höll mig till det jag kundeStängde ut varje känslasom på något sätt antyddepå en tillvaro så mörkatt jag själv aldrig skulle kunnata mig ur denOm jag väl hamnade därDen som saatt ensam är starkhar ack så rättMen kanske är det ännu starkareatt känna sig trygg nogför att visa hur man mår egentligentill någon som man litar påKanske handlade en relation omatt våga visa sig i sitt absolut minst älskvärda versionoch ändå lita på att inte bli lämnadutan snarare få höraatt allt det där man själv hatadevar sånt som de förälskade sig iAllt det därjag aldrig kunde älska med mig självföll han förKanskehandlade kärlek omatt enas omatt ingen av oss visstehur man gjordenär man älskadeMen vi bådavar villigaatt försökalista ut dettillsammans