SIMONSIG 1994

Och alla röster i huvudetsäger åt en att lämnahellre än att bli lämnadSå man packar sina saker och flyrSkyddar sig själv genom att hålla avståndfrån den kärlek man knappt fattat att man förtjänatOch varje kvälltrycker jag en sista gång på mobilenbara för att se att jag inte missathans smsOch varje morgongör jag samma sakOch all den tid däremellangår jag mest och hoppasatt den här smärtan ska gå överSå man gråter i omklädningsrummetOch tar ett extrapass trots att man jobbar 6 dagar i veckan redanInte för att man ville, utan för att man inte orkade sitta med all den här tideni mina händer, i min tomhetoch tänka på honom Jag önskar livet inte hade lärt migatt det var först när man blev ensamsom ingen annan än en själv kunde älska enMen samma sak gällde även kärleknär jag var ensam, var det ingen annan än jag självsom kunde älska migKäre Gudsäg vad jag ska göraAllt jag gör är att gråtaKära GudVar det jagsom inte gick att älskasom inte gick att kämpa förSäg att jag missat nått