SLUTA (ÄLSKA)

Att älskaVi kan låtsas som omvi inte hände varandra längreJag kollade inte upp dig längreoch du hade sedan länge slutat kolla upp migDu kom och gickfrån dag till dagfrån natt till nattnästan aldrig längreJag hade lärt migatt stilla digSom en tankeman observerarmen sen släpper taget omSom om det intefanns något meratt tänka påIbland hände detatt du kom på talgenom mina läpparfrån min röstSom en påminnelse omatt vi faktiskt händeÄven om det nästankändes påhittat nuDet var sålängesen(Det hade knappthunnit gå över)Jag var någon annan då(Letade fortfarande eftervem jag var efter oss)Så Dustundtalsväldigt sällaniblandIdagdu hände migsom en bekant man går förbien tanke man observerar och sedan låter gåFörbiförbiförbiVar det såhärdet kändesnumeraJag sörjeralla texterjag aldrigskrivit härJag bär de likt en kronaDet var dusom satte den på migStolthetenöver attälska så stortatt man nästanhade sönder någonDet gjorde så ontatt bli älskad av digDet kändes så branär du väl älskade migtillbakaAldrig riktigtsamma tillbakaTillbaka tillatt det aldrig varnågot fel på migtillbaka tillatt det aldrig varnågot fel på dighellerDet blev bara fel när viförsökte tillsammansJag sörjer deti en sekundLikt ett kort mötemed en bekant som går förbiSom en tankeman observerar och sedan släpper taget omDu komjag lät dig gåom och om igenLivet utså länge det behövdesskulle jag sluta älska dig