soft jazz slash soul

En dagskulle det hända migTill en börjanstreta emotför att senmotvilligttestaSlickarmina sårsom omde knappthunnitläkaKanskevar de så djupaatt det skulle krävasen sådan enorm övertygelseför attmotbevisa migOch han gjorde detvarje gångMotbevisademigJag vill inte skrivastorslagna texterför även omhan var storså var han intemer extraordinärän någon annaninte hellermer än migHan kändesiställetsom en självklarhetEn belöningefter allt jobb jag gjortmed mig självEn jämlik partnerdär jag fick tillbakasamma som jag gavEn vinst, att gå i mål tillHär fannsinga piedestalerHär baseradesinte kärlekpå potenialutan faktisktvad den istället varOch den vardet mest råajag käntSå distinkt tydligfast mellan ossOm man tar bortfjärilarna i magenså hade jag fortfarandekänt sammaHanbredvid migsom en självklarhetSom omdet var det härjag väntat påunder alla tidigarekärlekarAllt jag lärt migallt jag blivitledde mig till honomSå jag kommer inteskriva texter omhur allt varannorlundaden här gångenIställetville jag målaallt det vackra ienkelheten vi skapadetillsammansInte somnågot explosivtinte som något stortutan som det precis varHan och jagbredvid varandraDelar en kaffe i sängenoch jag älskar livetDansar tryckarei vardagsrummettill soft jazz slash soulDelar på en flaska rödvinGråter i hans famnför att han skulle kunnagöra sammaPlanerna vi hadesom vi båda ville nåKärleken vi gavoch kärleken vi fick tillbakaSå jag vill inte skrivaom hur allt var annorlunda den här gångenVill inte skrivaom vilken tur jag hadesom fick han att stannaVill inte skrivatacksamhetöver att fåminsta möjligaKanskevar vi inteextraordinäraKanskevar vi baratvå människorsom passade så himla bra ihopatt kärlek plötsligt blev något lättNågot roligt och tryggtEn kärlek att vårdaeftersom ni vårdadevarandraAllt jag lärt migledde mig till honomAllt han lärt sigledde honom till migoch där möttes viHan frågadeom vi skulleväxa tillsammansoch peppa varandratill att blidet bästa vi någonsinkunde bliOch jag sörjermitt hjärta ituAllt jag tidigaretrott var kärlekAllt jag tidigarealdrig trottatt jag förtjänatSorgen överatt vara med mänsom fått en att troatt man inte gick att älskaeller var värdatt kämpa förEn daglär man sig Först självoch sen med någon annanDet var så himla lättatt älska honomInte en enda gånghade jag inte hellerkänt mig svår att älska tillbakaHan gjorde det så självklartJag gårmin egen vägSå stolt framåthelt för mig självMed mina mål och mina drömmarTittar bredvidhan är därtar mig i handenoch tjuter ut i hejaropom att han villese mig blimitt vackrasteHär fannsingen väntanHär fannsbara två vanliga människorHär fannskärlek att geoch kärlek att fåutan spel eller undranom han kände sammaJag visste deteftersom jag aldrigbehövt väntapå honomHan var därom jag ville ha honomoch det ville jag juSen gick vi tillsammansoch han kollarbredvid honomdär jag gårrättar till hans frisyroch skrikeratt han är helt jävla fantastiskoch att jag skulle heja på honomtills den dagenjag fyllde 40 och dog alldeles för tidigtOch han skulle för alltidbli sur över när jag saatt jag skulle dö innan honomLev med migtills dessIngen kärlekhar någonsinkänts så enkelDen bara varoch vi fick finnasi denOm nåttskulle hända digså skulle jagberätta om digför alla jag kändeOch jag skullesägaatt kärlekkunde varaså himla lättoch ack så vackerDen hände migtill slutocksåJag skulle berättahur det kändesatt bli hämtadpå perrongenistället för attbli lämnad därJag skulle berättaom att jag aldrig igenville bli kärTills han kom in i bildenoch övertygade mig omatt ge det ett sista försökSå oavsetthur historien slutadeså hade jag redangått i målTy jag fick älskapå det sättde skriver omi sagornaOch bli älskadtillbakamed samma kärlekJag varannorlundanumeraKanskefick jag ocksådärförta del aven annorlunda kärleknumeraAll min väntanledde mig till digJag önskaratt jag inte behövtvänta så länge