URKRAFT OCH MODERSKAP

Jag tänkt påhur pappa lärt migatt jag var vackerAldrig att jag var mäktigJag tänkte påmormor vrededet ack så ökändaOm mammas berättelseom flykten från morfarsom blev så normaliseratatt det inte längre var något konstigtOm ett mönstersom ärvts genom generationerGenom kvinnor som fött dotter efter dottervänt deras kroppar ut och inBurit oss både innan och efterAck den urkraftkunde få solen att buga siginför demAlla kvinnor före migDe som flyddeDe som stannadeDe som blev något merför att sen tystas igen//Det är inte detatt jag inte vill träffa någonDet hade jag gärna gjortDrömmer om det där bröllopetfanns kvar någonstans där i bakhuvudetMen den var inte lika stark längreDet var det bästa som hänt migeftersom det innebaratt min största dröminte längre behövdeuppfyllas av att en manville ha migStå ut med migDet är inte detatt ingen får migDet är bara detatt om nästa inte är lika rolig som Elin,lika tålmodig som Ebba,lika ihållig som Kenny,lika empatisk som Ninadå kunde det lika gärna vaInte skulle jagnöja mig med något mindreNär jag gav så mycket merän vad jag fick tillbakaav någon pojkeDå var jag hellre ensamoch frodades i mormors vredesom fick henne att inse sitt värdeoch slänga ut morfarMå vi vara demMå jag bliden som bryter mönstretOch må ingen dotter efter migstadga sig för mindreTy vi var urkraftensom vi själva väntat påLåt aldrig en manfå dig att tro något annat