Festivallivet

Nu blev det ju så igen då, att jag inte uppdaterat på en halv evighet. Men jag har faktiskt jobbat häcken av mig och haft grejer för mig så det är helt okej. I helgen var jag hur som helst på Way out West. Vi hade i princip taggat sönder samtidigt som  ingen av oss hade någon som helst energi men det blev lyckat ändå. Första dagen testade vi alla fotoautomater och konstaterade att tuttifruttis var bäst, trots att vi höll på att välta hela båset. Vi kollade på Tove Styrke som var asgrym, och tog massa bilder i det fina vädret. Sen sov vi en stund och efter det var det dags, att med ben som spagetthi, ta sig an festivaldag nummer två. Vi hittade glitter, och då är det faktiskt krav på att ta bilder. Nathalie posade subtilt en liten bit ifrån oss andra Lokas stolar, the real deal. Såpbubblor var tvungna att blåsas i det fina vädret innan vi lyssnade på Mac Demarco. Han var egentligen den enda jag verkligen ville se and he did not dissapoint. Det var kanske den bästa konserten jag någonsin har varit på, så jordnära och spacead på en och samma gång. Jag menar, hur ofta är det artisten pratar om reinkarnation, röker flera cigg, dricker vin, provar glasögon och stagedivar - på en timme? FET eloge till Demarco, en riktig jävla legend. När kvällen kom och vi hade vart i stan för att käka och värma oss så kollade vi på The XX. Så bra. Slår inte Mac Demarco men kommer tätt efter! tips tips! Något övertrötta tog vi bussen till Bananpiren och avslutade kvällen med Rebecca & Fiona, jag kunde typ 3% av låtarna.Sen var det dags för sista(!!) dagen. Vi mådde, sådär. hela gänget var mer eller mindre döda inombords men skam den som ger sig alltså.  Det regnade ca hela dagen så vi tog skydd under tältet vid Linnéscenen. Där såg vi Tycho, tog kort och Sandra blåste såpbubblor. Sen dårå, efter att ha varit ute i mer eller mindre ösregn i typ tio timmar. Efter att ha käkat all tillgänglig gratismat och efter att ha spenderat nån timme på att göra pärlplatta och köa i ett rökhav ( Alltså fyfan för er som röker i publikhav, har inget problem med att ni röker men jag vill helst inte dö i förtid så ni kan väl låta bli att andas ut, tack på förhand :-)  ) var det dags för Lana del Rey. Helt okej! Efter att ha vandrat genom halva Göteborg, såpass slitna att folk trodde vi vart ute och klubbat, så somnae vi gott för att vakna upp med utslitna ravemuskler följande dag. Way out West var trots kasst väder, odefinierbar rök, magväskor och sömnbrist helt fantastiskt. Kändisspottingen, det coola sättet att knyta tröjan på, gratis tattoos och alla räliga bilder är något jag kommer bära med mig länge. Tack Ellen, Elin, Nathalie, Sandra och mig själv för helgen.