Kommunikation, Mindfulness & Tider

I Spanien kommunicerar alla med den förträffliga gratisappen WhatsApp. För den oinvigde, kan jag berätta att med WhatsApp, eller ”wa” (uttalas oáa) som det kallas här, skriver man meddelanden, skickar röstmeddelanden, hur många bilder och filmer som helst, och man kan skapa grupper som man gör samma sak med. Allt gratis. Den funkar på både Android och iPhone och kräver inte att man har FB-konto. Jag har inte fått ett enda ”vanligt sms” från en spanjor under den dryga månaden jag nu varit här så man kan lugnt säga att utan Whatsapp är man helt rökt. Jag bokar bord på restauranger, beställer taxibilar, ansluter i spontana padelevent och diverse andra grupper. Jag har dessutom coachsamtal med folk i bl a England, Italien, Ryssland och Chile med denna supersmarta app så det är uppenbarligen inte bara spanjorer som har fattat.  För en tid sedan bad jag en snickare maila en offert till mig. Han tittade stort på mig, skrynklade ihop ansiktet och kliade sig i huvudet, Maila?? Eh va? Kan jag inte få skicka på Whatsapp? Varför komplicera livet? Ja det kan man undra. Så klart bidde även detta på wa :) Konstiga svenskar....  Vad jag ville komma till innan Whatsapp-reklamen, var att vi alltså via wa fick en inbjudan till ett padelvent där vem som helst kunde vara med och spela och en mixed hade ju kunnat vara aktuell för oss. Ex-maken och jag kände dock inte riktigt att vi ville vara med, men poängen jag vill komma till är själva upplägget. Informationen om turneringen kom en vecka innan det skulle gå av stapeln och sedan spreds och delades det i diverse padelgrupper på wa. I Sverige hade vi förmodligen börjat minst en månad i förväg och dessutom lagt upp en detaljerad beskrivning av var, när, hur och allt som skulle hända. Detta event hette för övrigt ”Fladdermus”. De frågar alltså "Ska du vara med på Fladdermus?" vilket låter ganska lustigt på svenska men poängen var att fladdermus är ett nattdjur och precis så var upplägget för denna turnering som alltså höll på hela natten tills några få sållats ut och vunnit. På affischen som bifogades i inbjudan stod det att eventet skulle äga rum på ”Tennisklubben i Malaga”. Vi visste alltså inte riktigt var den låg och någon starttid fanns inte heller angiven, utom att musiken skulle sätta igång 21.30, så vi fick helt enkelt fråga som alla andra gånger, i WA-gruppen, om både tid och adress. 18.45 var vi på plats och då var det redan full rulle. 50 par (!) hade anmält sig och de var fullt på alla 5 banor (4 pers på varje bana eftersom man alltid spelar dubbel i padel) och arrangörerna var så klart supernöjda. Medan man väntade på nästa match kunde man bada i poolen, spela fia med knuff med sina vänner, ta en drink i baren och lite senare käka middag på restaurangen. Poängen var att bara vara där och ha trevligt en kväll/natt. Vi hade kunnat delta i allt detta trots att vi valt att inte spela så klart och faktiskt slå oss ner med alla andras släktingar och vänner. Relax, koppla av, här och nu … men som de svenskar vi är kände vi oss väldigt oförberedda på detta egentligen underbara upplägg. Vi hade ju redan bestämt innan att vi bara skulle titta in och sedan åka hem och montera IKEA-möbler. Plikten kallade liksom...  Och ja, det var det vi gjorde, men lite spontant så där köpte vi åtminstone lite vin på vägen hem.... Suck, ibland är man bra knäpp. På tal om "här och nu" är spanjorerna mästare på att leva efter den devisen. Jag nämnde tidigare att spanjorerna har ett ordspråk som lyder "un dia es un dia" (En dag är en dag, underförstått ungefär: Lev nu, vem bryr sig om imorgon?). Jag känner ingen som äger en almanacka. Jag har aldrig varit med om att någon gått in på telefonen (som vi oftast gör idag) och kollar... Kan jag på torsdag...? Förmodligen har de någon form av agenda på jobbet men inte privat. Tänk er scenariot - Ett privatliv utan almanacka?? Vågar vi ens tänka tanken? Vi kan ju snarare skratta åt att man kanske får en lunchdate med en kompis 15 september 12-13 om jag är ute i god tid och bokar idag. M a o är det korta puckar som gäller här, alltså "ska vi ses ikväll" eller på sin höjd till helgen. Dock får man vara beredd på att allt kan hända in i sista minuten även om man bokar ikväll. Det är inte alls ovanligt att "det inte ens blir en tummetott" av den ursprungliga planen och det är bara att lära sig acceptera. För mig tog det många många år innan jag blev kompis med detta fenomen och jag tycker fortfarande att det är en av de främsta utmaningarna att lära sig hantera. Men som tur är är jag lite bättre på mindfulness idag än jag var när jag var en frustrerad 15-åring som tyckte att det bara snackades och inget hände. Det blev som det blev och egentligen var det just det som var så ljuvligt underbart, vilket jag förstått långt senare.  Häromdagen gick jag på det igen. En leverantör meddelade "Te lo mando ahora" (Jag skickar det nu). Ahora betyder inte nu även om det står så i alla ordböcker, google translate m fl. Har man tur betyder det någon gång under dagen. I detta fall kom det två timmar senare så det var inte så lång väntan måste jag säga. Jag vill också passa på att varna för uttrycket "Eso está hecho", vilket enligt tidigare nämnda källor skulle betyda "Det är redan gjort" (typ Don't worry be happy, fixar typ nu). Men nä "ahora" är som sagt inte nu och "está hecho" blir sannolikt inte gjort. I alla fall mer sällan en nu. Det kan vara bra att veta bara tänker jag som man inte blir alltför frustrerad och upprörd. Andas och njut av stunden kan jag då vackert påminna om.  Min mamma brukade säga eller snarare lärde mig att det enda som går på tid är tjurfäktningarna och Talgo-tågen (numera AVE - läs X2000 kan slänga sig i väggen) och förr kunde vi skratta åt det. Idag måste jag verkligen säga att de allra flesta hantverkare och andra leverantörer är mycket punktliga och kommer de inte när de uppgett tidigare hör de alltid av sig. Dessutom har de som sagt förmodligen inga almanackor så oftast vill de komma idag. Tjolahoppsan. Ibland går det undan! Man blir ju alldeles stressad....  Så här ser WhatsApp-appen ut om du vill vara med på tåget ;) Älskar denna bild på en mormor och morfar som brukar sitta och "bara vara" så här. De är världens goaste när man ser dem "på riktigt". Önskar att jag också får sitta så. Mindfulness igår kväll...