Mitt liv i en flyttkartong

Jag kan äntligen luta mig tillbaka, andas och ta det lugnt för första gången på evigheter. Kartongerna pryder fortfarande hörnen och det vilar fortfarande ett litet kaos över mitt rum. Men jag kan andas, på riktigt nu.  Mitt liv har vart samlat i flyttkartonger de senaste månaderna, men för var dag som går tömmer jag en efter en och mitt liv börjar istället spridas ut i en ny lägenhet. Det känns bra och snart har jag tid igen. Tid för detta, tid för mig själv men även er.