I FILMENS TECKEN

Denna helg har präglats av en sak: BIO. Sedan i torsdags har jag varit och sett 5 filmer, de som var sämre och de som var betydligt bättre.  TORSDAG: Jobbade under kvällen i kassan på Folkets Bio och som kassapersonal ska man helst (no pressure, men varför inte gå på gratis bio liksom?) se den sista filmen under sitt pass. För mig var det Den Okända Flickan, gjord av bröderna Dardenne. Visste inte vad jag skulle vänta mig, trots att jag sett trailern ett flertal gånger men den väldigt utdragen utan något riktigt klimax, vilket inte alla filmer måste ha men vissa behöver. Denna tyckte jag behövde det. Var lite spännande med franskt tal då jag fortsätter att känna igen några ord här och där.  FREDAG: ingen film, och heller inte det filmquiz som Louise försökte få med mig på. Var helt död i hjärnan efter dagens jobbpass.  LÖRDAG: Denna dag vaknade jag trött och seg och inte ens mitt sedvanliga spinningpass fick riktigt igång hjärnan. Åt lunch och övervägde att inte åka in till Väven då jag inte hade bestämt träff med någon, men sminkade mig och for iväg ändå. Den första av 2 filmer (hann även med vernissagen av utställningen Bröst) var Agnus Dei, som jag velat se länge men aldrig gjort. Denna gillade jag verkligen. Filmen utspelar sig efter andra världskriget och handlar om ett polskt kloster där ett flertal av nunnorna blir gravida efter en sovjetiska räd och den franska Röda Korset-läkare som, inte utan tvivel och osäkerhet, försöker hjälpa dem.  Den andra filmen som jag även skulle jobba under var den hett omdiskuterade Sameblod. Förutom att jag inte hade den bästa platsen var det en fantastisk film. Välgjord, vacker och tragisk. Det jag gillade mest var att regissören vågade omfamna tystnaden. Det var inte onödig musik för att fylla tomrummen utan istället låg mycket av fokus på skådespelarna.  SÖNDAG: idag skulle jag också jobba i kassan, men inte före jag som privat gick dit för att se ytterligare en film som varit på min agenda ett tag, American Honey. Även denna tyckte jag lyftes av sättet de filmade, och fokuset som låg mycket på de små detaljerna, som ett flagnande nagellacket eller eldslågorna mot en mörk himmel. Den var däremot väldigt lång, 2h42m och det kändes. Trots att det fanns all potential till det tyckte jag inte att den någonsin lyckades skapa en riktig höjdpunkt. Istället ger jag en eloge till regissören som, trots att hon aldrig spelat in en film i USA tidigare, lyckades fånga vad jag tror är en väldigt äkta bild av hur USA ser ut.  Den andra filmen var Ester Blenda som jag hade sett trailern till en gång men som inte hade hjälpt mig alls att förstå vad den handlade om. Louise drog däremot med mig in och det var en film som var, i brist på annat ord, intim. Den handlar om Ester Blenda, en kvinna som levde ett extraordinärt liv. Mer är svårt att säga utan att man själv ser filmen.