Fredagen den 7e april

Denna texten skrev jag rakt från hjärtat redan i söndags, men inte publicerat förrän nu. Idag är det två dagar sedan dådet i Stockholm. Två dagar som har varit fulla av rädsla, oro, ilska och besvikelse. Att från ena stunden känna glädjen att dagen jag längtat efter i 3 år äntligen var här till att sitta ensam i ett hotellrum och betrakta människor springandes för sina liv på gatorna utanför i total panik. Jag hade också kunnat vara en av dem. Bara några timmar tidigare hade jag gått på samma gator och funderat på ifall jag skulle köpa mig en ny tröja och gå runt på stan lite eller checka in på hotellet och ta en tupplur. Det blev det sistnämnda och det kan ha räddat mitt liv. När jag kom ut från duschen en stund senare var sirener det enda jag hörde och jag möttes av ett sms ifall jag var oskadd. Jag bevittnade polisens fantastiskt snabba arbete med att tömma gatorna och vägarna på människor på nolltid samtidigt som jag gjorde allt för att hjälpa min pappa som satt fast på ett tåg långt från Stockholm. Jag var helt ensam, i fullständig panik och chock men med en massa godhjärtade människor som via telefon erbjöd mig hjälp, stöd eller bara försökte lugna mig. Jag är så otroligt tacksam för allt stöd jag fick. Jag fick verkligen se en oerhörd medmänsklighet, även bland stockholmarna som verkligen värmde mitt hjärta även fast allt kändes mörkt.  Samtidigt var det med en klump i magen jag satte mig på tåget hem idag för fredagen den 7e april kommer jag, likt med många andra aldrig att glömma. Jag hade tur, men det var dessvärre andra som inte fick ett sms tillbaka ifall deras nära eller kära var oskadd. Jag gick miste om en konsert jag längtat efter medan många andra gick miste om en anhörig eller en vän.  Det kändes så konstigt att livet bara kunde gå vidare efter denna dagen, att allting så småningom blir som vanligt igen för de allra flesta. Samtidigt finns det de som lever i detta varje dag, runtom i världen. Som går runt med rädsla varje dag, där dåd som detta blir allt vanligare.  Vi får aldrig glömma det som hände och alla mina tankar går till de drabbade och deras anhöriga. Samtidigt får vi aldrig glömma att kärlek alltid vinner över hat. Alltid.