Lördagskväll i parken

Som rubriken antyder var det lördag kväll när Ulf Lundell skulle begå nästa spelning på turnén, denna gång i Furuviksparken. Det blev väl därmed enda spelningen i Norrland. Inte för att det känns som Norrland, men Furuvik och Gävle ligger väl ändå i absolut sydligaste delen av det landskapet. Rätta mig om jag har fel. Och det här med att det inte är några spelningar längre upp i landet tycker jag ger en föraning om ett ”Vi ses i höst!” eller ”Vi ses i vinter!” från Lundell på någon av de sista spelningarna. Men det får vi förstås se. Nåväl, var var jag? Jo, lördag var alltså – och det för i skrivande stund drygt en vecka sedan – och jag tog mig med då först med tåg från Stockholm till Uppsala. Efter god pastalunch med en vän (väninna, säger man så?) på ett ställe i centrala Uppsala var det sedan vidare med annat tåg till Furuvik. Tåget stannar bekvämt nära Furuviksparken så det är behändigt så. Det är dock det där med tåg därifrån som är lite knixigt. Jag återkommer till det. Hur som helst kom jag i god tid till Furuviksparken och för en gångs skull kom jag till en spelning i tid till soundcheck. Efter som det var lite regn i luften hade jag så dags bänkat mig med en öl i hörnet på en servering snett bakom mixerbåset med sitt tält. Därifrån hade jag uppsikt över scenen. När soundchecket drog i gång kändes det bra att jag skulle få lite bonus till konserten. Nu blev jag dock lite snuvad på den konfekten för det blev ett mycket kort soundcheck. Det blev bara I kvinnors ögon och en liten bit in i Kär och galen innan ljudet liksom dog och så blev det inte mer. Det var en hel del folk mellan mixerbordet och scenen under soundcheck och kanske ogillade Lundell att det var så mycket folk inne innan spelning (även om vi alla hade biljett och var insläppta). Jag satt i alla fall på min plats i hörnet på serveringen och såg en Lundell med munkjacka med uppfälld huva vid sångmicken. Det var inte helt olikt Bob Dylan vid Christinehofs slott 1989, den som blev så kort och där Bob väl inte sade ett ord till publiken. Munkjacka + gitarr och sångmick = kort spelning/soundcheck? Hur det var vid Christinehof med det minns jag inte, men i Furuviksparken denna lördag var det i alla fall lite kylslaget så ett extra lager kläder var att rekommendera. Lite knappt tre timmar efter det korta soundchecket var det dags för själva konserten och då var det förstås mer vanlig förekommande mundering på både Lundell och bandet, Lundell i svart skjorta ovanpå svart t-shirt och trumslagare Dahlbäck i vit skjorta och svart slips exempelvis. Det här var nu femte spelningen på turnén och efter att det på de fyra inledande inletts med några låtar innan man framfört hela Kär och galen-albumet från början till slut (förutom att Ryggen fri sprängdes in i albumet på Skansen) gick man nu direkt på albumet. Det fungerade bra, tycker jag. Det blev ett bra anslag med Kär och galen direkt och sedan efter det då Öppna landskap, en låt som även den som inte är något Lundellfan känner till. Och så vidare då hela vägen till och med Vid din grind igen. Jo, det fungerade bra att köra det från början på konserten, men kanske var det för att det skulle visa sig bli en lite kortare spelning än vad vi vant oss vid. Det fortsatte sedan med bland annat några personliga favoritlåtar i form av Senare år, Så mycket äldre, Den vassa eggen och Idiot City. I den senare får verkligen nämnde trumslagare Dahlbäck jobba järnet! Den låten blev den sista innan extranumren och där var det inga sensationer, men som extra extranummer (efter en andra inklappning så att säga) blev den låt som egentligen skulle ha varit den sista på Skansen kvällen innan. På setlistan från scenen stod då Baby om morgonen, men en låtönskning från publiken kom emellan och så blev det istället Danielas hus då. (Läs om det i mitt tidigare blogginlägg Skansen). Det kom emellanåt lite av regn och lite kort blev spelningen, bara 2.11 eller kanske 2.12 på min klocka. Därmed var det lika kort – med lundellska mått mätt – som i Huskvarna på premiären. Kanske är det bestämt så i just Furuviksparken för jag har för mig att det var kortare där även när jag såg honom där 2019. Det kunde jag förstås inte räkna med och om jag utgick från att det skulle bli lika långt som de senaste spelningarna var det knepigt med det här med att ta sig söderut från Furuvik med tåg. Jag hade kollat upp det hela och med ”normallängd” på konserten hade jag inte hunnit med tåget 22.45. Då var nästa tåg 2.15 och det var slutsålt med biljetter så nästa var då 3.45 eller 4.45 beroende på vilken sajt eller i vilken app man kollade. Det kändes lite segt att vänta i Furuvik så länge så under dagen hade jag lagt ut en fråga i en Lundell-grupp på Facebook om huruvida någon möjligen skulle köra bil från Furuvik till Stockholm (eller åtminstone Uppsala för att komma en bit på vägen). Detta ledde till att en medlem i gruppen (som jag aldrig träffat) erbjöd skjuts. Eftersom konserten nu blev så relativt kort som den blev hade jag haft lite drygt en halvtimme på mig att ta mig till 22.45-tåget, men nu blev det enligt överenskommelse att jag träffade den som erbjudit skjuts framför mixerbordet. Det var ju onekligen mer behändigt att åka bil och min välgörare skjutsade mig hela vägen in till centrala Stockholm. Det är jag tacksam för. Jag nämner inte vid namn, men om du läser detta vet du vem du är så tack igen! Det blev mycket prat om Lundell och annat i musikväg i bilen hela vägen ner till Stockholm. Den som körde hade sett många Lundellkonserter genom åren och det var då förstås många vi båda varit på. Vad jag minns lyssnade vi inte på någon musik i bilen, men mannen vid ratten berättade att han också gillar dansbandsmusik och att han väl skulle både på dansbandsveckan i Malung och på något i den vägen i Småland. Dansband är nu inte direkt min kopp thé, men jag känner ytterligare någon som tycker om både dansbandsmusik och Lundell så det går förstås att kombinera. Som trogna läsare av bloggen känner till finns det en Spotifylista som hänger ihop med bloggen och jag döper alla blogginlägg efter låttitlar (eller i något fall kända textrader). De till rubrik använda låtarna som finns på Spotify (och det är nästan uteslutande så) hamnar så småningom på den där Spotifylistan. Ibland ger det sig av sig självt med rubrik/låt, men emellanåt får man söka en del. Så blev det i det här fallet och eftersom jag då hittade en låt med lämplig titel med just ett dansband, Bengt Hennings, fick det bli den. Därför finns låten Lördagskväll i parken med det bandet snart på en Spotifylista nära dig. Så får det bli. Och eftersom den som körde mig ner till Stockholm alltså gillar dansband får det väl i någon mån ses som en blinkning och ett tack till honom. Bengt Hennings it is. Nog svamlat för den här gången. Jag hade bestämt mig för att skriva kort, men det bar som ofta iväg en del. Jag återkommer med mer svammel om nästa konsert. Next stop efter det här var Kronovalls vinslott i Skåne. Som kompensation till er som orkat ta er igenom mitt svamlande kommer här nedan en del bilder.