Om himlen och Österlen

Ulf Lundells sjätte spelning på sommarturnén var vid Kronovalls vinslott på Österlen i Skåne. Lägg till ett t i namnet på spelplatsen så får vi hur det kändes, vinslott blir vinstlott. Jo, lite så kändes det för det här var en spelning som åtminstone jag räknar som sommarens bästa så långt. Jag inser att det är nästan omöjligt att jämföra spelningar, men vissa kvällar känns det ändå lite extra bra och det här var en sådan. Förutsättningarna kan nog påstås ha varit de allra bästa på alla sätt, både vädermässigt och med en vacker spelplats. Dessutom var det mer eller mindre bara ett stenkast från där Lundell bor (ja, inte långt i alla fall) och han kunde säkert ta sig till och från konserten med hemmet som bas och slippa hotell en gång. Innan jag rullade hemifrån i Småland på eftermiddagen nollställde jag termometern jag hyfsat väl litar på och den hade då varit uppe på 32,4° i skuggan den dagen. Lite väl häftigt, men med AC i bilen gick det förstås bra att köra. Det var torra och fina sommarvägar ner till det fagra Österlen som tog emot med blå himmel och en fin sommarkväll i antågande när temperaturen sakteliga sjönk till lite mer lagom nivå. Vad jag vet har Lundell bara spelat vid Kronovalls vinslott en gång tidigare och det var nästan exakt på dagen tolv år innan det här. Då var det den 21 juli, nu den 20 juli. På de flesta konserterna är det än så länge flera jag inte träffat sedan 2019 (p.g.a. pandemi och avsaknad av konserter m.m.) och det blir en del kära återseenden. Kronovalls vinslott var inget undantag. Där var det många jag inte sett på alla de här åren som gått.    Lundells första shortsspelning någonsin(?) var nog på Törebodafestivalen 2009, men sedan dess har det blivit en del. Det har väl då oftast eller alltid varit kamouflageshorts, men denna kväll där på Österlen stegade Lundell ut på scen i ett par svarta shorts som såg ut att vara ett par kostymbyxor som var lite hastigt och ojämnt avklippta. Ur vissa vinklar såg det nästan mer ut som en svart kjol. Situationen med värmen krävde nog ett par i all hast tillyxade shorts och då blev det detta. Punktliga som alltid stegade Lundell och bandet ut på scenen, Lundell blottande sina vadtatueringar som jag läst att han skrivit om i Vardagar 3, och så drog det i gång. I Furuviksparken några dagar tidigare bröts konceptet med fem (eller på Skansen fyra) inledande låtar och sedan Kär och galen-albumet i ett svep. Under de fyra första spelningarna var det annars så och då med tung inledning med Hungerdepartementet och Den natt som aldrig dags. I Furuvik gick man direkt på albumet och här vid Kronovalls vinslott var det helt ny start med Den vassa eggen och sedan en räcka med turnépremiärer: Ut ikväll, Evangeline och Nästan ditt namn. Det är ju mumma för en som går på flera konserter och gärna vill att det byts ut en del. Det skulle komma mer av den varan, men först Senare år och annat. Nästan ditt namn följt av Senare år var för övrigt en fin låtföljd. Två favoritlåtar. Två av många ska sägas. Så kom då Öppna landskap och där kan man ju då verkligen prata om ett trendbrott för under de fem första spelningarna har hela Kär och galen-albumet framförts. När nu Öppna landskap kom utan Kär och galen innan kunde konstateras att det nog kan bli en öppen sommar. Lundell sade också att de på de fem första spelningarna kört hela albumet (som om det vore ett bra tag sedan), ”men vi tröttnade”. Detta följt av skratt i bandet. Nej, nu är det nog slut med att hela albumet spelas, men Herrarna tyckte Lundell fortfarande kändes aktuell så den kom. Utöver de två låtarna kom bara Lycklig, lycklig också från det 40-årsjubilerande albumet denna ljumna sommarkväll. När det nu blev så att albumet inte utgjorde en stor del på setlistan gavs det ju utrymme till mer av variation och totalt skulle det bli hela åtta turnépremiär på denna skånska spelning. Utöver de redan nämnda fick vi mäktiga Roadhouse Kirschheim, Snön faller och vi med den, Levande och varm, den fantastiska Jag saknar dej och avslutande Måne över Haväng. Den sistnämnda bara för att vi var där vi var, på Österlen och inte alltför långt från Haväng. Lundell spanade upp mot himlen efter månen innan han började sjunga låten, men den syntes inte till så dags. Måne över Haväng är nog inte spelad på väldigt många år så den var väldigt fint att få. Det är en fantastiskt fin låt. Det var en Lundell på gott humör och han konstaterade i samband med att han sjungit ”28, ligger lågt” i Snön faller och vi med den och att sedan nästa låt inleddes med ”Jag saknar min ungdom, jag vill inte bli gammal” att en del låtar blivit en aning eller kanske hopplöst daterade (minns inte exakt hur han sade). Må så vara, men låtarna håller. Det gör även Danielas hus och Ryggen fri, de två skyltönskningslåtarna från Skansen. Båda fanns med i setet där vid vinslottet. Jag läser Vardagar 3 lite pö om pö när jag får en stund över och det dessutom råkar vara en fin kväll på balkongen – min läsplats – och i den skriver han om att han gör sin Lindeman i Om sommaren. Med det syftar han förstås då på den monolog som blivit lite av tradition när de kör Om sommaren. Och som säkert alla vet var ju Lindeman en lång serie med sketcher som gjordes av Hasse och Tage och i enstaka fall med Hasse och någon annan. Hasse Alfredsson vek ju då ut sig i ett ämne som ofta var hämtat ur dagens tidning och det hela kändes till stora delar mycket improviserat. Det var kanske inte alltid så jättehög klass på det hela, men med tanke på det i hög grad improviserade var det mycket underhållande när Hasse tog på sig rollen som midsommarfirare Malte Lindeman, stugägare Kenneth Lindeman, geolog Sten Lindeman eller någon annan. Som barn och kanske ung tonåring kunde jag och någon kompis nästan varje replik i de där sketcherna, ändå var de roliga att lyssna på igen och igen. Innan jag var på Lundell på Kronovalls vinslott 2010 var jag för övrigt på Hasse & Tage-museet i Tomelilla, ett i högsta grad litet museum. Jag tror att det var åtta personer i taget som fick plats i det, något i den stilen. Väl värt ett besök om man vill ta del av Lindeman och allt annat som Hasse Alfredsson och Tage Danielsson hittade på. Tomelilla ligger bara en kvarts körning från Kronovalls vinslott. Eller vice versa. På scen har jag aldrig hört Lundell nämna att han tänker på de där monologerna som sina ”Lindeman”, men naturligtvis kom det en även den här kvällen och en mycket underhållande sådan. Ofta fantiseras och fabuleras det mycket i de där monologerna, men den här gången kändes det som att det nog var ganska mycket hämtat ut verkligheten. Nu handlade det om besöket på Gotland och Fårö nyligen och Lundell pratade om sin flickvän som utöver ett fåtal andra idoler hade Ingmar Bergman som en sådan. När de nu var där de var ville hon prompt besöka Ingmar Bergmans hus. Lundell ville inte. Han menade att han inte besöker döda författares hem – jo, Strindbergs i Stockholm och Hemingways i Key West – men nu blev han så illa tvungen för flickvännen ville och det krävdes en kändis för att få tillträde så han blev liksom hennes biljett in. Och så fick det pungas ut med en tusenlapp för det hela också. När de nu väl var där inne i det bergmanska hemmet såg Lundell att regissören bland sina böcker även hade böcker som Lundell skrivit. Det var om annat också, om Hemingways katter med sina extra tår och den norske ägaren till Bergmans hus m.m., och som vanligt mynnade det till slut ut i att det fortsattes sjungas ”Är det kärlek du vill ha, så är kärleken här nu…”. Lundells Lindeman var avklarad och konserten gick vidare. Om sommaren följdes av Lycklig, lycklig och sedan Idiot City och där fick Andreas Dahlbäck åter jobba hårt i värmen. ”69 grader i skuggan” hävdade Dahlbäck på Facebook att det var där på Österlen. Möjligen något av överdrift i temperaturangivelsen, men om inte annat jobbade han sig upp till högre temperaturer. Som första extranummer så den storslagna och starka Jag saknar dej och efter det de två livsbejakande låtarna Gå ut och var glad och Gott att leva. Det är ju faktiskt gott att leva, ”trots allt”. Som extra extra nummer sedan alltså Måne över Haväng och därmed kändes kvällen komplett. En riktigt bra konsert var det. Det kan nämnas att en del av mina vänner på plats hade lite halvt fokus på annat också under konserten. Med olika tidszoner var det biljettsläpp till en del av Bruce Springsteens konserter den här aktuella dagen och kvällen och den vid Hard Rock Cafe och Hard Rock Hotel i Hollywood i Florida släpptes då på kvällen, mitt under brinnande Lundellkonsert. Det är ju alltid en hets med att få tag i biljetter till Bruce och den där konserten har ett relativt litet antal biljetter så det var nog inte lätt, men det kollades en del. Som jag förstod det var de dynamiska priserna på biljetterna ofta extremt höga. Ett märkligt system. Jag har aldrig sett Bruce i USA och det hade varit kul, men det finns ju gränser för vad man kan tänka sig att betala. Jag var på Hard Rock Cafe i Hollywod våren 2019 och då höll man på med att bygga det gitarrformade hotellet. Det hade säkert varit mycket häftigt att se Bruce där, men man kan inte få allt man vill. Jaha, det blev en liten utvikning till Florida här mot slutet av texten, men även Lundell var ju där och vände när han pratade om Hemingways hem på Whitehead Street i Key West. För övrigt kanske jag återkommer till det i ett annat inlägg någon gång i framtiden, ett tänkt inlägg som har legat till sig. Det ska ju liksom bli skrivet. Det kan också nämnas att en vän hade med sig ett exemplar av tegelstensboken Ulf Lundell Måleri till Kronovalls vinslott, till parkeringen i alla fall. Jag hade bett honom köpa den åt mig eftersom jag var pandemistrandsatt i utlandet när den släpptes och jag befarade att den relativt lilla upplagan skulle bli slutsåld innan jag kom åt att köpa den själv. Nu fick jag den i min hand, långt om länge. Det visade sig att vi hade parkerat tio meter från varandra på den stora äng som utgjorde parkering så det var ingen lång sträcka den tunga boken behövde bäras där. Jag har ännu inte hunnit titta i den, men tids nog ska jag göra det. Det tog en stund innan vi alla kom ut från parkeringen där, men till slut släppte det och om jag minns rätt var den österlenska himlen fortfarande relativt ljus trots att klockan blivit sen kväll. Det var ju en fin dag och en fin kväll.