There's no easy way out, there's no shortcut home

Tidig morgon, 10 i 5, den 2 mars förra året landade jag på Amílcar Cabral-flygplatsen på Sal efter en vecka på São Tomé i landet São Tomé och Príncipe ungefär fem timmar med flyg söder om Kap Verde. Jag hade varit på Sal sedan i slutet av januari, men hade gjort en utvikning till São Tomé på en vecka. Det gjorde jag dels för att jag ville se den ön och det landet, dels för att jag då fick 30 nya visumfria dagar på Kap Verde. Nu återkom jag alltså till Sal och det för nu idag precis ett år sedan. Och sedan dess har jag då blivit kvar här. Det blev ju så när pandemin slog till, flygningar ställdes in och länders gränser stängdes i mitten av mars någon gång. Det var ju inte meningen att jag skulle bli kvar så här länge! Tanken var att jag skulle åka hem innan de där 30 visumfria dagarna var slut. Men… det blev som det blev och nu kan jag alltså på riktigt fira (eller ”fira”) att jag varit här i ett helt år även om jag väl räknade att jag varit det redan i slutet av januari. Jag såg att det japanska paret, Rikiya och Ayumi, häromdagen skev att de varit här i ett år och någon gång i januari såg jag att svenskfödde tysken Thomas skrev att han då också varit här i ett år. Alla har vi fastnat här på Kap Verde. Både Thomas och japanerna har tagit tillfället i akt att nu på sistone besöka en del andra öar här och det är förstås klokt. På sätt och vis är det ett gyllene tillfälle att göra det nu när man är här så länge, men jag känner för egen del att jag lämnar det till en annan gång. Jag behöver hålla nere kostnaderna och här på ön har jag mitt boende medan det skulle bli hotell- och förstås även resekostnader om jag tar mig till andra öar. Dessutom föreligger det risk för lokala restriktioner som gör att man kan fastna någonstans om man på grund av coronautbrott väljer att isolera en ö från de andra under en period. Så nej, det får skjutas på framtiden och jag blir helt enkelt kvar här på Sal tills jag tar mig hem. Och det är ju det… det är fortsatt inte helt enkelt att ta sig hem till Sverige härifrån. Med förhandenvarande utveckling av pandemin är det vad jag förstått så att inga flyg alls går hit och härifrån just nu, inga internationella. Med ett undantag då kanske. Det flygs nämligen charter från Polen hit till ön någon gång i veckan. Men det är nog det enda. Jag följer lite vad som händer med flygen och det verkar väl vara på gång med linjer till och från Lissabon, Luxemburg och annat snart så det ska väl lösa sig att komma hem så småningom, men det känns inte lätt. Någon direktlinje till Sverige eller Danmark finns inte så det måste bli via ett annat land och jag vill nog att läget stabiliseras lite innan jag ger mig på några bokningar. Det ska göras dyrt PCR-test inom 72 timmar före avgång och jag tycker det verkar ha varit mer regel än undantag med inställda flighter och då kan man behöva göra ett nytt test för att kunna åka. Och så är det fortsatt som det känns att allting ändras från en dag till en annan vad gäller restriktioner och reglemente. De som flyger hem till England måste sitta i karantän på utvalda hotell för runt 20 000 kr och riskerar långa fängelsestraff om karantänsreglerna bryts. Bäst att göra det by the book, men jag vill inte fastna i något land längs vägen. Helst vill jag boka med så kort varsel som möjligt så att så lite som möjligt ska kunna hända innan avgång. Det får alltså vara lite till. Först ska flygandet komma igång och det vet man nog inte när även om en del datum har nämnts. Allt hänger på utvecklingen av pandemin, både här och i Europa och på andra håll. Jag får helt enkelt bida min tid här ett tag till och det är liksom jag tror att jag skrivit tidigare att det går i vågor med hur det känns. Å ena sidan känns det ibland enahanda att vara på samma plats så länge och att man slentrianmässigt går till samma ställen och går på lite av samma gator hela tiden. Å andra sidan rullar ju livet på ganska så normalt här. Det är fritt fram att gå till restauranger och barer och att sitta fler än en eller fyra vid samma bord, vilket väl är det senaste som gäller i Sverige beroende på vilken typ av lokal det handlar om. Fördelarna med att vara här överväger definitivt nackdelarna som det är nu så jag känner ingen omedelbar brådska att ta mig hem, men liksom förra året tänker jag att det hade varit fint att komma hem till våren eller åtminstone sommaren. Det borde väl ändå gå i år, tycker jag. I fjol hade det varit på än krångligare vägar om man skulle ha letat sig hem. Om ens görbart hade det fått bli via Praia, huvudstaden här i landet. Och det är nog lite så det är just nu igen, efter en kort period med flyg till och från Lissabon. Helt enkelt blir det inte att ta sig hem, men på något ska det väl lösa sig. Tills vidare får jag gilla läget – och gör det. Jag hade definitivt varit mer uttråkad hemma med tanke på alla restriktioner och att inte mycket händeroch alla restriktioner. Jag får nog helt enkelt säga som Tjuren Ferdinand: ”Jag trivs bättre här…”.