WWOOFING PÅ COROMANDEL

Vår tid hos Rodney börjar lida mot sitt slut och den här veckan kommer definitivt gå till historien som en av de knäppaste någonsin! Vi har åkt vansinnesfärd på grusvägarna med Rodneys pick up, fiskat ål med bacon på betet, skjutit fyrverkerier, hängt med en döv hund, gått på nattlig possumjakt med skarpladdat vapen, rastat galna grisar och druckit så mycket vin att vi sluppit jobba för att Rodney tyckt synd om oss.Men, det mest spännande är alla människor vi har träffat! Folk kommer och går här hela tiden. Vi har bland annat fått träffa Rodneys excentriska flickvän, hennes 87-åriga pappa som just kommit tillbaka från en campingtripp i skogen, några barnbarn, en galen Australienare vi hade fest med i lördags och så fisketokiga Steve och hans vänner från Auckland.Alla är så trevliga här, de är intresserade av vår livshistoria och delar gärna med sig av sin egen. Det märks att Rodney värdesätter vårt sällskap och hellre dricker vin och pratar än sätter oss i arbete. Under våra samtal har han bland annat nämnt att han både dealat knark och ägt ett hotell i sina yngre dar. Under tiden som hotellägare lärde han känna en svensk kille som jobbade här i Coromandel under åtta månader. Svensken gjorde visst avtryck för R nämner ofta honom och hur de brukade dricka kask tillsammans. Den här svensken Hans var en av anledningarna till att han valde att ta emot just oss - för att vi också är från Sverige. Och för att vi log på profilbilden.Själv har R aldrig varit utanför Nya Zeelands norra ö. Eller jo, en gång tog jag färjan över till södra ön, drack en öl och tog nästa båt tillbaka till Wellington igen”, säger han och skrattar. Men jag vet inte om det räknas. Nu funderar han för första gången i livet på om han borde skaffa sig ett pass eftersom hans dotter flyttar till Australien i dagarna. Han säger att han aldrig behövt resa eftersom massa spännande människor från alla världens hörn kommer hit i stället. Han pratar om sitt land med stolthet, kallar Coromandel där han bor för heaven on earth. Det är fint här, men säkert också väldigt ensamt. Är inte vi där sitter han förmodligen på den svagt upplysta verandan ändå, dricker vin, röker och blickar ut över den mörka skogen. Närmsta grannen är långt bort och både tv:n och mobilen saknar täckning. Ändå är han så nöjd med sitt liv här och det är väldigt inspirerande att se, men också lite sorgligt när det finns så mycket i världen att upptäcka.R har en flickvän. De har varit ihop ett par år men bor inte tillsammans eftersom hon jobbar i en stad en bit därifrån och inte kan pendla. Han bor sedan ett halvår tillbaka i deras gemensamma sommarhus och planen är att hon ska flytta dit hon också när de kommit i ordning bättre. De drömmer om att bli self sufficient och sluta arbeta inom fem år för att kunna ägna sig åt gården på heltid. De ska utöka sin biodling och börja exportera manukahonung för att ha en extrainkomst, skaffa några fler djur och göra sitt eget vin. I trädgården växer redan prunkande vinrankor och citronträd, men planen är att här också ska finnas ett växthus och på bakgården långa rader av majs, zucchini, rabarber, sallad, tomater och olika örter.Jag tänker på de omständigheter som gjorde att vi hamnade här. Om vi inte valt att resa till just Nya Zeeland. Om vi inte valt att wwoofa någonstans på Coromandelhalvön. Om vi inte lett på profilbilden.