En saknad häst

Kommer ni ihåg DET HÄR inlägget som jag skrev i januari? Om den stora fina hästen som gör mig sällskap på promenaden, som ser ut att vara den ensammaste i världen och som jag älskar lite bara för att den alltid finns där? Och nu gör den inte det längre.  Den stora stora hagen är ekande tom. Sedan flera veckor. Kanske några månader. Har tänkt mig att den nog kommer tillbaka snart. Att den snart kommer stå med sin ledsna uppsyn vid staketet och (i alla fall på mitt lilla rosa glittriga moln) skina upp som en sol när jag kommer. Men det kommer ingen häst. Och det känns både sorgligt och fint att ingen annan velat inkräkta på den där stora hagen. Att den är helig och aldrig kommer få beträdas av någon annan av respekt för Gamle Svarten (det där sista kan vara en egenkonstruerad och förmodligen ganska överdriven historia). Men jag saknar den faktiskt lite, hästen. Den var ett fint inslag. Som kanske en dag kommer tillbaka? Förhoppningsvis. (Om någon vet något om den kan ni ju höra av er, så att denna inte-så-värst-speciellt-hästälskande tjejen som tydligen har en hemlig crush på en okänd fyrbening får sitt krossade hjärta lagat.)Nu ska jag dricka en morgonkopp i sängen med strilregn utanför fönstret innan jag måste upp och ta tag i saker. Ikväll kommer mina älsklingsungar hem ❤HEJ!