Om att bli kriminell, och om att bli lite stolt

Hej! Nu tittar jag in. Det tog ett tag, pga anledningar. Livet kom emellan. Julplaner, jobb (mest jobb), mer liv, ett brödbak osv osv. Jag ber om ursäkt. Vem saknar inte detta vackra nylle så fort det är borta, liksom?! Nåväl. Idag blev jag kriminell. Tjuv. Jag smög ifrån brottsplatsen svettig under armarna och med stirrig nervös blick. Gömde vapnet. Höll hastigheten för att inte dra uppmärksamhet till mig.  Fast, nu ska vi vara ärliga. Jag hade faktiskt frågat först. Det hade jag. Och fått ett svar som kan tolkas som ett "ta vad du vill", om man vill, men KÄNSLAN av att jag kanske gjorde mig osams med hela vägsamfälligheten fanns där (fast allvarligt talat, det kan ju inte bli mycket värre efter att man gått på vägsamfällighetsmöte i knallgul tröja med ordet "SLEEP" skrivet stort över hela bröstet, eller?). Och granen är liten men mycket mycket fin. Tack, och förlåt, kära grannskap. Ämnesbyte! Till något lika sorgligt som fint.Natten till igår avled en kollega i tjänst. En ambulansare i en annan del av landet, men ändå väldigt nära, som, likt jag själv för snart 2 år sedan, krockade med vilt under arbetstid. Jag firar snart jul. Han gör det inte. En påminnelse om att vi är lika oskyddade som alla andra, oavsett bil, klädsel och arbete. Man reagerar. Så är det bara. Och sen gick jag in på Facebook, i den grupp som finns för blåljuspersonal runtom i Sverige. Och jag får som en varm puff i hjärtat när jag ser alla alla supermånga som radade upp ambulans efter ambulans, polisbil efter polisbil, brandbil efter brandbil... Och blinkade. Tyst och stilla klockan 12 idag. Varenda jäkel. Tillsammans. Jag är stolt över att få tillhöra en organisation som så stillsamt men enat och bestämt står bredvid varandra när skit händer.  Mina varmaste tankar går till den familj vars ena pusselbit aldrig kom hem igen, till den kollega som satt bredvid och till den station som nu och för alltid kommer sakna en person i soffan. Ska vi avsluta detta svajiga varierande inlägg med en recap av vad som hänt senaste tiden? Det gör vi va?Pepparkaksbak hände. Egentid med stort barn. Som belönade mig rikligt genom att duka fram värsta mysfikat. Blev glad i hjärtat. Barnen hittade ny bäddplats i soffan. Det var oerhört gulligt. Tills den ena stängde in den andra i ren syskonkärlek. Ja. Ni vet.  Det kom snö, minusgrader och sol EN HEL DAG! Kan ni tänka er? Vi var dessutom lediga, TILLSAMMANS! Det var en nästan pinsamt fin dag, av flera anledningar som inte bara hade med sol och snö att göra, men som blev en otrolig del av den. Jag har försökt komma tillbaka till ett "läs-flow" och det är betydligt enklare med böcker som innehar såna här beskrivningar. Och, idag har jag klippt mig! Eller mest färgat mig om jag ska vara ärlig, men klippt mig också lite grann. Jag ska påminna mig själv om varför jag klippte mig kort och lät henne spara mina längder som växt som ogräs sedan sist. Jävlar alltså. Jag har hittat en sån FANTASTISK frisersalong. Jag är som en ny person när jag går därifrån och det är dubbelt så bra och hälften så dyrt än där jag gick när vi flyttade hit. Kommer aldrig byta! Jag har klätt min stulna gran (eller, VI har klätt den och JAG har andats i fyrkant), jag har straffats med huvudvärk och dagen lider, likt detta inlägg, mot sitt slut. Puh. Viken pärs. Nu sover vi! HEJ!