Tungmetaller

Metaller är, som vi alla kanske vet, grundämnen. De finns alltså helt naturligt i naturen, det är dock när vi människor brukar dem i onaturliga mängder som det blir skadligt för djur och natur. Vi har använt kvicksilver i utsäde, bly i bensin, koppar i båtbottenfärg, kadmium i batterier, något som alla gett stora spår i våra hav. Metaller bryts heller aldrig ner, de ligger istället kvar på havets botten. Det är dels de höga halterna som påverkar naturen men det är även själva föreningarna av olika metaller som förgiftar, då är det plötsligt inte ett grundämne längre, utan en blandning gjord av oss människor. Framförallt tennorganiska föreningar som tributyltenn (TBT) har visat sig vara farliga för havet. Just TBT har ofta använts som bekämpningsmedel mot bland annat alger i båtbottenfärger. Det fungerar då ämnet är akut giftigt för de som kommer i kontakt med det, nackdelen är dock att det inte enbart är de som drabbas. Plankton, bottendjur, snäckor och ostron har blivit illa drabbade av TBT[1], det nämnde jag lite kort i mitt förra inlägg där jag tog upp att havssnäckor maskuliniseras på grund av båtbottenfärg.[2] Problemet med tungmetaller är dock inte enbart under ytan längre, utan har uppmärksammats- och förbättrats. Man släpper idag ut färre tungmetaller i Östersjön, siffrorna är dock fortfarande höga jämfört med utsläppen i andra hav.[3] Man har fått antalet att sjunka genom bland annat förbud, något som ofta blir lösningen på Östersjöns problem. Man har till exempel försökt minska utsläppen av kvicksilver på olika plan, det är till exempel helt förbjudet inom massindustrin. Sverige importerar tre till fyra ton kvicksilver om året och det används i flera vardagliga produkter, såsom lysrör, batterier och kontakter. Idag har man som sagt försökt minska på användningen av kvicksilver, ett stort problem är dock hur stora mängder det faktiskt redan finns i våra hem, man beräknar nämligen att det i de varor som redan är i omlopp i Sverige finns cirka 100 ton kvicksilver.[4] I Sverige förbjöd vi även år 1989 TBT i båtbottenfärger på småbåtar och efter ett internationellt beslut förbjöds de även på större fartyg 2003.[5] Trots förbuden kan man än idag se att gamla båtar fortfarande avger TBT, framförallt vid tvättning och slipning.[6] Förbuden är, trots att de inte är helt vattentäta, ett steg i rätt riktning för en friskare havsmiljö och ett renare Sverige. Hur påverkar då detta människan? Jag gillar att se på det genom den här näringspyramiden: Småfiskarna söker mat på havets botten där tungmetallerna ligger samlade, de blir sedan uppätna av större fiskar som i sin tur blir uppätna av ännu större rovdjur. Sedan kommer Anders och ska dra upp en fisk till middag och får en rejäl gädda som han blir riktigt nöjd med, vad han inte vet är att gäddan är fullproppad med gifter i form av bland annat tungmetaller, något som är direkt farligt i höga halter. Om man inte har själ nog att vara miljösmart för fiskarna så kan man i alla fall vara det för sig sin egen skull, det gynnar alla ändå. //Tove Myrman   [1] http://www.havet.nu/?d=32 [2] http://poisoninostersjon.devote.se/blogs/29923458/p-piller.htm#doComment [3] http://www.mimersbrunn.se/Oestersjoen_och_miljoen_12602.htm [4] http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2005/Kvicksilver-i-den-svenska-miljon-forekomst,tillforsel-och-trender.pdf [5] http://www.havet.nu/?d=32 [6] www.havet.nu/dokument/HU20102batbotten.pdf ·