Kul me Jul

Sitter förtillfället och tänker på vad jag tänker på. För det är julafton. Dagen en ska ge och få. Dagen en ska visa uppskattning och förhoppningsvis få uppskattning. Dagen en inte ska ha ångesttankar för allt är ju så jävla idylliskt och magiskt för det är jul och då är allt som en jävla saga. En saga som återkommande uppdagar sig en gång per år. Men vem fan försöker jag lura egentligen. Inte fan är min jul en saga. Eller en dröm för den delen. Vakna 10.00. Steg upp med tvångstankar om att jag måste vara gladare. Varför är jag inte mer pepp? De e jul för fan. Öppnar dörren och möts av mamma, pappa, bror, frukost och julpåse; - Wow!! gud va fina saker du har fixat mamma(i julpåsen). Tack så mycket.Kramar om henne och går o klappar katt. Fortsätter tänka på vad jag tänker i förhoppning att komma fram till ett resultat. Vad känner jag? Men det är en allt för komplex fråga för min lilla överrumplade hjärna att palla ta tag i denna julaftonsmorgon. Kanske kan återkomma med svar senare. kanske ikväll. För idag ska jag visa uppskattning. Och ge. Och undanröja alla typer av ångesttankar som motförmodan som kan komma upp till ytan denna sagotradition. Ses senare. KRAM