Träsmak och kurramde mage

Sitter på bussen som går mellan Umeå och Skellefteå. Känns konstigt att inte åka blåvägen till Uman. Tar emot lite att åka tillbaka till Skellefteå efter veckor hemma med de finaste vännerna man kan få. Men de har också liv och ställen att återvända till antar jag. Samtidigt så saknar jag hemmet i "storstan". Inget lätt liv dehär. Men glad över att jag har människor att längta efter. Inte alla som har det. Magen sjunger sin klagosång. Inte fått den föda den behöver. Tydligen varit en trafikolycka. En personbil som frontalkrockat med en lastbil. Tur det är mörkt ute. Kan inte vara en vacker syn. Tuggar frenetiskt på mitt tuggummi i hopp om att lura magen. Går sådär. Ferrys bok få roa mig sålänge. Här lär vi få stå ett tag till. En favorit: