Dagisplatsen vi inte önskade

Jag känner att något sentimentalt dravel är på väg. Jag kan bara inte sätta fingret på varifrån det kommer.Den här veckan har varit lite jobbig med mycket att stå i, men också helt fantastisk och givande. Vi fick beslut om dagisplats för några dagar sedan och till min besvikelse var det till ett helt okänt dagis som vi inte hade önskat. Inget illa om det dagiset, jag vet ju inget om det så försöker hålla ett öppet sinne och vara positivt inställd inför besöket dit kommande vecka. Det är bara ett sånt nedslag då jag hade undersökt och besökt de dagisar vi var intresserade av, och mer och mer börjat känna mig bekväm med att börja lämna ifrån mig min förstfödda tre dagar i veckan, trots att jag helst av allt skulle vara hemma med henne ett år till. Allt jag hade tänkt omkullkastades plötsligt för att jag inte ens vet hur det ser ut där hon kommer att spendera flera timmar i veckan ensam, eller hur personalen är.Jag är inte hundra på att vi kommer att ta emot dagisplatsen utan det finns typ fyra olika scenarion. Mitt favorit är det då vi vinner på lotto och får frihet att bestämma över våra liv. De andra är dessvärre mer sannolika.  Min fina familj och mitt älskade barn. Dravel, dravel, dravel. Snyft.