den mest överflödiga av semestrar

Min semester började i måndags och jag har lite svårt att få dagarna av mig den här veckan. September är i allmänhet en dålig tid för semester då alla har börjat jobba igen och fallit tillbaka in i vardagen. Helst skulle jag ha jobbat över semestern, men det var inget alternativ.  Jag är ju ändå heltidsstuderande och har en hel del skoluppgifter att ta itu med, då jag bara går kurser på distans nu på hösten. Dessutom har jag fått undan en del pappersarbete och telefonbokningar, men det går i väldigt långsam takt då jag är hemma. Jag är så oerhört rastlös så det är liksom fysiskt omöjligt för mig att sitta på en stol i mer än fem minuter, och samtidigt har jag stora problem med att koncentrera mig, så av de fem minuter jag lyckas sitta går typ tre åt till att bara komma in i arbetet. Och sen börjar jag från noll nästa gång jag orkar sätta mig.  Ikväll tog jag en annan approach och tog med datorn till en loungebar i stan, beställde ett glas vin och öppnade upp en skoluppgift. Flera gånger ville jag stiga upp och gå runt eller ta upp telefonen men då tog jag en klunk av vinet och funderade över en formulering som jag redan hade skrivit, och sen gick det att fortsätta. Ända tills datorn blev utan ström skrev jag, och fick klar en hel uppgift.  Sen var jag så nöjd då jag hade fått gjort så mycket, och dessutom hade klarat av att gå ensam ut, så jag gick ensam vidare till en pizzeria i närheten och åt middag. Jag har blivit mer bekväm med att göra saker ensam, och tycker faktiskt att det är skönt ibland, men det bryter ju verkligen mot alla sociala protokoll i världen. Det finns dessutom en fin linje mellan vad som är okej att göra ensam och vad man egentligen behöver sällskap för, som jag nog korsade igår.I princip är nödvändigheterna okej, och allt förknippat med nöje lite tabu. Till exempel lunch, kaffe, träning, att handla mat och till och med att gå till stranden är okej, för det fyller en funktion. Jag behöver äta lunch om jag är på stan eller i jobb, jag behöver kaffe flera gånger om dagen oavsett var jag befinner mig, jag behöver träna för att må bra, mat behöver jag handla och fast stranden inte kan räknas som en nödvändighet är det inget jag gör för nöjes skull om jag inte är med Vera, så det skulle jag gott kunna göra själv.Middag går lite över gränsen, för det handlar vanligtvis inte lika mycket om maten som att gå ut och klä upp sig och umgås med någon, och för drinkar gäller samma. Men tycker det är bra att stretcha ut sin bekvämlighetszon ibland, och med en dator under armen känns allt lite mer okej.  Pizzan igår. Någon annan som äter såhär?Nästa vecka är Vera med mig och vi är lediga hela veckan. Det ska bli så fruktansvärt skönt att få ha henne nära igen, för dessa veckor utan henne är verkligen tunga. Sen veckan därpå fortsätter min semester, men då har jag bokat in en praktikdag på måndagen och i mitten av veckan flyger jag till Oslo för att hälsa på min vän Ellen och hennes dotter. Jag försöker att inte tänka så mycket på det ännu, för skulle annars bli tvungen att andas i en påse hela semestern på grund av rädsla för flyg, men bara jag kommer fram kommer det bli fantastiskt.Och behööver verkligen få komma bort och andas lite annan luft ett tag.