Instabiliteten som råder

De här senaste månaderna kommer gå till historien som de mest omständiga i mitt liv. Å ena sidan tycker jag att jag har gjort väldigt bra ifrån mig med både jobb, praktik, situationen med Vera, min personliga situation och ekonomin. Å andra sidan har det egentligen varit så sjukt jobbigt och jag har bara upprepat mantrat "fake it till you make it" i huvudet medan jag har rusat från ett ställe till ett annat och pusslat som en galning med den ekonomiska biten då min inkomst har varit fem före obefintlig, men med hög energi och ett forcerat leende. Och på allvar så känns det som att jag inte har tagit stressen till mig, utan snarare vidtagit de rätta åtgärderna och försökt lösa problemen. Jag har ju inte grubblat eller legat vaken eller oroat mig över något. Och jag har på riktigt varit lite lycklig på sistone.  Men mitt psyke tenderar vara lite starkare än min kropp. Häromnatten då Vera var hos mig vaknade jag klockan fyra med fruktansvärda bröstsmärtor och trodde att mitt hjärta höll på att ge upp. Jag var nära att ringa ambulansen men tänkte på Vera och bestämde mig med hjälp av Google för att det säkert inte var något riktigt akut. Tiden tills Vera vaknade gick långsamt och smärtan var så intensiv att jag inte kunde somna om, men sen fick vi ställt oss och jag lämnade av henne på dagis och åkte själv till sjukhuset.  Vid sjukhuset fick jag ligga några timmar då de tog blodprov och EKG, och lyckligtvis visade det sig att allt var i sin ordning. Läkaren jag fick prata med menade att det kan vara magsår och att smärtorna bara koncentreras till bröstet då man ligger så det känns som att det är hjärtat det är fel på. Magsår är ju inte helt obekant för mig, och jag har i sanning haft en del attacker de senaste veckorna så jag visste ju att det höll på att blomma upp igen, men jag fick liksom inte själv connectat det till de bröstsmärtor jag hade. Läkaren ordinerade en Nexium-kur på en vecka, men nu då veckan är över har jag fortsatt ta halva dosen för att det ännu behövs. Nu räknar jag bara ner dagarna till januari och stabilitet. Visserligen kommer en till praktikperiod på genast då, men jag har träff med min lärare på måndag så får försöka hitta på någon vettig lösning till det sen. Nu tar jag bara en vecka i taget, påminner mig att andas och pillar duktigt i mig min medicin.