#metoo

Jag gillar hur det håller på att hända saker nu i efterdyningarna av att Hollywood-aktriserna en efter en gick ut offentligt med hur de har blivit sexuellt ofredade av Harvey Weinstein. Kvinnor överallt har blivit enade på grund av det, under hashtaggen #metoo. För vi vet, mer eller mindre alla.  Jag och mina vänner har alla flera gånger blivit sexuellt ofredade och trakasserade. Vi säger alla nej, först snällt för att liksom inte såra mannen, och för att han inte ska bli arg, men sällan krävs bara ett nej. Vare sig det gäller en hand på rumpan, en hand uppför tröjan, att en man dansar med en fast man dansar undan honom eller helt enkelt gränser då man är ensam med en man, så tycks ett nej vara svårt att respektera. Inte bara en gång har man fått höra att man är överkänslig, dramatisk, eller värst - att man ska "kom igen nu".  Och som sagt, vi säger nej.  Jag vet att alla inte vågar säga nej. Jag växte upp med tydliga könsroller, och min självkänsla var som ett resultat superlåg. Det var allmänt vedertaget att kvinnor var lite sämre än män. Kvinnor skulle inte tala så högt eller uttrycka så avvikande åsikter. I princip var det jantelagen som gällde, men bara för kvinnor. Männen var fantastiska, alla på sitt sätt, och kvinnor skulle hålla dem om ryggen och skratta åt deras skämt. Än idag om jag ser en stark högljudd kvinna så är min första instinkt att rygga tillbaka och tänka "shit, kan hon prata lite tystare?". Det händer aldrig med män. Innan jag kunde bli feminist var jag tvungen att lära mig att kvinnor faktiskt inte är sämre än män. Det borde alltid ha varit en självklarhet, men dessvärre var det inte det.Jag kan bara tänka mig hurudana män de pojkar som har växt upp med samma könsroller utvecklas till. Om de alltid har sett sin mamma, syster och mormor underkasta sig och passa upp på män, finns det då inte en risk att de börjar känna att de har rätt att kontrollera kvinnor? Att de har rätt till kvinnor?Åtminstone är jag glad att jag lärde mig tänka själv, för om jag hade fortsatt äta upp all smörja jag serverades inom den religion som jag växte upp så hade jag aldrig haft självkänslan att säga nej. Jag hade nog inte insett att det bara är jag som har rätt till min egen kropp. Vi måste uppfostra våra barn till empatiska individer, som respekterar andra. Och vi får inte lära dem att män på något vis är överlägsna kvinnor. Det känns som en självklarhet, men här är vi nu. 2017.