Spruckna läppar

Du stod där som fastfrusen under gatulampans svaga lyse med händerna i jackfickorna,  dina läppar hade blivit torra nästan lite spruckna av all kyla. och jag ville dra dig till mig och kyssa dom hela igen. Men det var för sent, det visste jag mycket väl.Mina läppar formades till orden som kom viskandes: är allt väl med dig?Efter dom orden ville jag parkera min hjärna på Jupiter.Du bad om din nyckel, jag hade gett dig mitt hjärta. Men allt du bad om var din nyckel, jag räckte över den i din hand. Du räckte tillbaka mitt hjärta. Det var inte varmt längre, det var tomt.