Svarta gardiner

Den morgonen långt borta från vårat  solsystem kände jag hur mina ögon sakta öppnades, solens små strålar hade lyckats sippra sig in igenom persiennen ännu en gång och värmen steg högre och högre och blev allt mysigare.    Inväntan av ett ögonblick, så sällan att man kan knappt minnas eller komma ihåg från fjärran långt där borta i närheten av horisonten.    Jag la mig bekvämt på sidan, lät huvudet vila mot min hand, mot min handflata en stund och därefter böjde jag mig ner för att kyssa den finaste människan på hela jorden och stryka dig lätt över kinden. Jag log och du log.      Alla blommor var så fantastiskt vackra, de glänste lite svagt såg jag ifrån min ögonvrå, när jag satt ihopkrypen i min svarta fåtölj med mitt te och min bok som tar en någon annanstans  kanske till en annan världsdel vem vet.. tyckte jag hörde ljuv musik ifrån min gamla radio som stod på en hylla i köket. Det lät stämningsfullt och passade fint till min kväll, min fina kväll med mysigheter. Jag blickade upp från boken för ett ögonblick och plötsligt kom ett hastigt ljussken som bländade mig.. allt var som regnbågens färger i rummet jag befann mig i, ungefär som en skatt där regnbågen slutar..