Vinden

Jag sover upp o ner, studerar tavlor sent om kvällarnaringer telefonsamtal när som helst på dygnetundrar om jag ska släcka alla ljusen utan att blickaeller att förmå mig att skriva ner alla känslor på ett papper   Staden är inte sig lik sen vinden andades in allas andetagjag hade alltid ditt huvud på min bröstkorg när vi skulle sovajag funderade på om allt du sa va ljug för dina ögonvar alltid så exalterade på fel sättdina armar var korslagda på fel sätt också   Nätterna höll mig vaken framför dessa tavlordom var målade på ett sätt som jag aldrig kommer förståmitt akvarium var tomt, fiskarna hade simmat vidare till havetdörren stod på glänt i hopp om att jag skulle se dina skor släntra ininnanför dörrkarmen så försiktigt och tystegentligen var nog allt att jag ville se dig återigen.