En lång väg

Ikväll sprang jag, tillsammans med mamma. Det var inte min bästa tid och det var inte min längsta runda. Men, jag sprang!     För någon dag sedan gick jag igenom arkivet, kikade tillbaka på mars-månad. Då var det minsann INTE lätt. Då klarade jag inte att springa fem kilometer. Då klarade jag inte att springa en kilometer. Så, jag får försöka att tänka tillbaka på det när jag inte är helt nöjd med en runda. Hur mycket jag utvecklats. Mycket tack vare att jag har så bra och peppande vänner omkring mig! Framförallt en sjukt peppande pojkvän som stått ut med mitt gnäll och min panik när det blåst för mycket så jag inte kunnat andas...Haha.   Men, detta är bara början! Om en vecka är det dags för mitt första femkilometerslopp.