Klädstorlekar

Maten går bra, skolan går bra, allt funkar bra. Kan jangen funkade bra. Mitt hår funkade inte så bra men det gick till sist.      Så idag är det kalasmolnigt så jag rotade fram lite kläder ur höstgarderoben och hör och häpna, de passade. Blir alltid lika förvånad över att jag har vägt lika mycket i över ett år nu. Från att ha haft problem med att allt var tajt till att allt satt löst till att vissa saker blev tajta till att allt blev PERFEKT.  Har ni kläder från före sjukdomen? Släng dem.  Har ni kläder från sjukdomstiden? Släng dem.  Har ni inga pengar? Handla på rea. På second hand. Låna kläder. Men använd för helvete inte dina sjukdomskläder. Ett steg för att bli frisk är att göra sig av med saker som kan skada en. Saker som gör att man jämför sig själv med minnen. För vi kopplar allting till känslor och händelser. Och kämpar man mot en ätstörning så är kläder ett laddat ämne. Så släng dem. Sälj dem. Jag sålde en kjol jag hade använt när jag var sjutton och underviktig till en tjej som var fjorton, söt och helt normal. För typ en tia. Att sälja mina kläder hjälpte mig att inse vilka som faktiskt passade i dem. Och det var inte så att det kom fram en massa smala, långa fotomodeller. Det var kortväxta människor och barn. En vuxen kvinna med min längd ska inte få plats i storlek 32. Ska inte ha byxor i storlek 34 som trillar av.       Någon som vill gå på konsert och se Maria Mena med mig på lördag?