- minus

Vaknade klockan 04:00 idag, av att tuppen gal. Vilket absolut får mig att vilja flyga upp ur sängen och hitta något runt och hårt som jag kan kasta på honom, eller iallafall försöka. Men detta var bara önsketänkande, jag låg kvar och började fundera på saker, vilket aldrig är en bra idé. Jag låg och tänkte på psykisk och fysisk smärta, hur dom skiljer sig och vad som är vanligast.. Alla är vi på något sätt skadade, vissa mindre vissa mer. Jag vet att jag står och tippar mellan " vågar jag släppa in den här personen i mitt liv eller kommer hen att skada mig då" och " nej jag vill inte med ut, för jag vill inte gå hem själv." Två helt olika grejer, men ändå gör dom lika mycket skada. Tanken slog mig snart att på senaste tiden har hjärtat blivit mer utsatt för påstridiga nyheter och hemskheter än mina kropp har, och att jag nästan helt ärligt föredragit att ta fysisk smärta än psykisk. Nu vill jag ju självklart inte ha någon smärta alls, men så funkar inte människan, och inte heller denna värld. Menade att jag hellre tar en smäll i magen än att någon är otrogen eller ljuger mig rakt upp i ansiktet. Sen fick jag nog av att ligga där och vara olycklig. Så jag gick upp, tog på mig springskorna och mötte mamma i dörren, gick först ut med hundarna och sedan tog jag mig en springrunda själv. Kommer sakna rudskoga när jag flyttar tillbaka till Arvika, men allt för att komma bort ifrån Kristinehamn. Självklart klumpig som jag är snubblade jag på en rot, och ramlade handfallen framåt, fick en sten i magen och körde knät i en annan rot. Vilket sammanträffande eller hur? .. Jaja jag kanske ångrar mig.. Eller står lika om vilken smärta jag vill få.. Psykisk smärta kan man iaf dölja till viss del. Fysisk smärta skapar frågor. Så det är bara att andas och acceptera att det är en dålig dag som väntar och lägga in soffmode på listan över saker att göra.