Last chance

Nu när jag ändå är igång och pratar om att ta tag i livet så kör ett sånt inlägg till! Fast det här handlar om skolan. Jag har alltid haft väldigt höga krav på mig själv och alltid gjort så gott jag kunnat och lite bättre i skolan. Jag är dock ingen A-människa, så det är inte så att jag får A på varenda uppgift med på en del har jag lyckats. Annars brukar jag ligga på C. Men nu när jag åkte på depressionen så jag inte orkat att göra något, alla höga krav jag satte på mig själv körde slut på mig. Hamnade efter massor i tvåan och fick jobba ifatt för en och en halv termin på ungefär fyra veckor. Men jag klarade det och fick bra betyg, så jag är jätte stolt över mig själv! Nu första terminen i trean hände dock samma sak igen. Jag hamnade efter massor och har nu en del att plugga ifatt i. Det är bara det att jag skjuter upp det hela tiden. Jag tänker att "jag gör det imorgon". Men fortsätter jag tänka så, så kommer det snart inte finnas något imorgon längre!    Min skola har varit väldigt bra med depressionen och ställt upp för mig, gett mig tid och dragit ner kraven. Nu i trean så kommer ju dock det ifatt mig. Jag läste inte psykologi i tvåan tillexempel för att få mer tid till att vila men det innebär att jag alltså måste läsa det nu, och det innebär en eftermiddag mindre ledigt och den lediga eftermiddagen hade jag verkligen behövt. Har slutat tidigt två gånger i veckan hela gymnasiet fram tills trean, nu slutar jag efter tre varje dag, förutom varannan torsdag.    Men jag måste inse att det är sista spurten nu! Om några månader så ska jag stå där i min mössa och vara helt färdig! De i skolan, de här hemma och min psykolog säger att det inte är hela världen om jag får läsa en termin till efter studenten för att fixa alla ämnen men för mig är det en stor grej! Jag vill inte kräva för mycket av mig själv nu men jag vill så gärna bli klar. Jag vill känna att skolan är fixad och att jag kan fokusera på det jag verkligen vill sen! Jag vill inte skjuta upp det ens ett halvår! Efter studenten så vill jag direkt börja jobba för mina drömmar. Men om jag ska lyckas med det, då måste jag ta tag i skolan nu. Jag måste sluta tänka "imorgon", det funkar inte att skjuta upp det här längre.    Jag måste leta fram kraften inom mig och lägga den på skolan nu. Just nu känner jag mig starkare än vad jag gjort på en väldigt lång tid, så just nu känns det inte som om det är omöjligt. Men jag minns inte när jag orkade gå en hel vecka i skolan sist, så självklart är jag lite orolig för hur det ska gå. Jag kan liksom inte ha skola hemma, jag måste gå till skolan och få närvaro!    Jag måste klara det här nu. En termin kvar och sen är jag fri! Jag är dessutom så taggad på att visa alla att depressionen inte stoppar mig från att nå mitt mål den här gången! Depressionen kan ta sig i röven rätt ut sagt. Den kan stå där och titta på och skämmas medans jag springer ut i sommar! Jag ska fixa det här nu! Dessutom så har jag väl känt att skolan höjt pressen på mig igen, att jag inte får lika mycket fördelar längre med depressionen. De har till och med underkänt mig i religion nu istället för att ge mig lite mer tid, förlänga min kurs med andra ord. Det gjorde mig faktiskt arg, för jag kan inte rå för min sjukdom! Så nu jäklar ska jag allt visa dem! Ingen underkänner mig hahaha! Det ska bli så skönt att stå där på studentdagen och inte ha något kvar, att ha klarat skolan! Jag vill visa alla att jag fixar det! Jag vet ju att jag kan!    Klarar jag detta så vet jag att jag kommer kunna njuta ännu mer av studentveckan, en av de roligaste veckorna i ens liv! Så nu är det slut med att skjuta upp läxorna. Det här är min sista chans nu att nå mitt mål. Jag SKA klara det. Men ikväll ska jag ut med mina tjejer och ha en riktigt jäkla asrolig kväll/natt. Sen efter den här helgen, då börjar allvaret! Detta är inte okej längre! Dessutom så får man väl tänka på att det är väldigt mycket lov och ledighet såhär på vårterminen. Det är skittråkigt att plugga på fritiden men det är det enda som stoppar mig från att nå mina drömmar, so let's do this!