EN VECKA AV MÖRKER

Jag har haft en av mina värre veckor på riktigt länge. Det är inte ofta jag känner mig så pass nedstämd som jag gjort - och om så är fallet brukar det aldrig vara under så lång tid. *Känsliga läsare varnas för extremt ordbajseri samt lättande av ett föredetta mycket bittert hjärta* Det hela började med den jävla dörren. Och ja, jag spyr i min mun över att dörren fortfarande ältas. Men i två veckor har den tyngt mig. Den har skapat en konstant oro och stress i mig. Jag har vaknat upp varje morgon i en veckas tid med molande huvudvärk och smärta i käken. Givetvis skedde detta två dagar efter att Jonathan åkte på sin långa jobbresa vilket har fått mig att känna mig så oerhört ensam i det hela. Jag har på min fritid bara ägnat tid i att googla dörrar - gamla som nya, ringa runt till försäkringsbolag/fastighetsskötare i en oändlighet, suttit upp lappar i trappuppgången, kastat ut förfrågningar på Facebook/Instagram/diverse olika konversationer, åkt till gamla byggvårds-ställen samt letat på Blocket.  Anledningen till varför jag aldrig kom framåt i frågan var främst tack vare försäkringsbolaget, fastighetsskötaren samt det faktum att vår dörr/lägenhet är oerhört gammal, vilket har resulterat i att jag inte hittat en enda dörr med samma mått. Inte en enda.  Det som är så förbannat surt är att offerterna jag sedan fick för att laga hålet i dörren var på nästan 10-15 gånger mer än vad jag trott att det skulle kosta. Extremt tråkiga pengar med andra ord. Samtidigt vet jag att jag bara få lära mig att gilla läget. Det är supertråkigt - men det finns inget att göra åt det. Det här är ju trots allt anledningen till varför man har ett buffert-konto, för oanade händelser. Jag må ha varit lite naiv iom detta. Vägrat lägga så många tusenlappar på en dörr som av oturliga skäl gått sönder. Men jag antar att det är såhär att vara vuxen (lol). Ibland måste man bara bita i det sura äpplet (lol igen).   I samband med allt ovan skedde givetvis en massa annat med. Annat som tärt på mig väldigt mycket. Jag har verkligen bara velat ha tröst, men har inte kunnat få det ordentligt iom att jag varit själv i veckor. Nu mår jag dock mycket bättre. De senaste dagarna har jag inte vaknat med huvudvärk och jag är äntligen glad igen. Nu längtar jag så ofattbart mycket efter att få spendera två veckor med min älskling på vårt drömresmål. Känner att jag måste byta miljö nu.