MITT JOBB ÄR INTE SÅ OSERIÖST SOM DET LÅTER

Jag fick en känsla förra veckan. En känsla om att mitt jobb kanske inte låter lika seriöst som andra. Märklig tanke, egentligen. Men jag kunde inte hjälpa det.  När jag beskriver vad jag gör till vardags låter det så himla enkelt. Jag gör si och så - och alla förstår direkt. Det är inga frågetecken. Låter ej komplicerat. Jag brukar ofta reagera när jag hör andras extremt långa intetsägande titlar, ofta på engelska. Där kan vi snacka frågetecken. Samtidigt lever jag tillsammans med en IT-konsult. En fantastisk person - men som har enligt mig - en helt obegriplig vardag, haha.  Jag förstår ju givetvis övergripande vad min kille jobbar med. Samtidigt som jag inte har någon jäkla aning om vad han faktiskt gör. Alla dessa system, förkortningar och den obegripliga affärsengelskan. Jag varken förstår eller finner något intresse.  Det jag syftar på är att jag känner mig många gånger dum för att jag inte begriper något. Jag känner mig väldigt liten. Väldigt ung. Det låter så pass vuxet på något sätt. IT-språket. Antagligen för att det just är de som är insatta som förstår. Mitt jobb - det förstår alla. Det är inga konstigheter med vad jag gör om dagarna. Och kanske är det just det som känns oseriöst? Mindre vuxet på något vis.  Missta mig inte nu. Jag förstår mycket väl vad jag pratar om. Det är inget konstigt med att jag inte förstår sådant som min kille pluggat i tre år. Mitt jobb är absolut inte mindre betydelsefullt, det förstår jag. Det handlar om känslan. Känslan att inte förstå och känslan att inte kunna sätta sig in i något. Finns det någon som kan relatera? Någon av er som lever med någon vars jobb ni inte riktigt förstår er på? Någon som tycker att ert jobb inte låter så seriöst? Någon som kan relatera till något annat yrke?? Let me know.