TOUGH VIKING

Bättre sent än aldrig - eller hur?!  Här kommer iaf beviset. Beviset på att jag tog mig an Tough Viking och blev lite smått frälst! Järngänget och tjejerna jag sprang med! Vi startade direkt efter eliten heh och då var vädret magiskt! Efter 8 km löpning i Liljanskogen svängde man in på Stadion för att anta de sista fyra hinderna.  Man var bra mör i kroppen vid detta laget - och ironiskt nog var det då man hade alla blickar på sig.  Försökte se oberörd ut när jag var bara någon meter ifrån Jonis, Jocke och Steff. Lyckades faktiskt ganska bra med det tycker jag, heh.  8 km och 30 hinder senare var vi i mål!! Och jag fick rosa bubbel av Jonis, weeee <3 Jävligt stolt över oss ändå. Vi kom i mål på den tiden vi önskade. Nästa år ska jag slå den tiden med 15 minuter! De värsta hinderna enligt mig var:  1. Vattnet (Med endast 7-grader i vattnet fick jag smått panik. Mitt hjärta slog så jäkla snabbt efter första ”dyket”. Fick ej ner pulsen inför ”dyk” nummer två) 2. Isvaken (Med samma anledning som ovan. Mina knän blev så. kalla och stela efter dessa hinder, vilket gjorde löpningen efteråt jobbigare)  3. Den lilla repstegen i stål (Med många km i bagaget skulle man klättra upp 7 m i en extremt liten ”repstege” för att plinga i en klocka. Tror sådana funnits på tex Gladiatorerna. Man underskattade den iaf rejält - men när man stod där på slutet av loppet, med dyngsura skor fick man extrem svindel på toppen) Foto: Herman Caroan & Jonis