Dag 1: Warszawa

Dag 1 Vi började dagen med en stabil frukost på hotell Ibis i Warszawa. Efter frukosten la Jens och Kent fram bilder på olika barn som hade levt under förintelsen. Vi fick i uppgift att välja en av barnen som vi kände något för och skriva e liten text i en bok som vi fick. I texten fick vi introducera oss för barnet som vi ska följa under den här veckan. Sen tog vi bussen in till “ghettot” och lärde oss om krochmalma gatan, där fick vi en uppgift att skriva om “när världen blev min”, vilket innebar att vi skulle skriva om en barndoms gata, fick se de få byggnaderna som blev kvar under invasionen. Där fick vi lyssna på “lyckliga gatan” inne i en av innegårdarna, något som chockerade oss var att det bodde folk inne i de gamla husen NU. Där inne fick vi välja ett av de gamla fönstren och föreställa oss hur vi kanske hade haft det om vi bodde där.  Bussen hämtade oss och körde till en judisk begravningsplats där vi gick i tystnad och tittade på gravstenarna, intrycken var många men ett av de största var väl skillnaden mellan en kristen kyrkogård och den judiska begravningsplatsen som bara blir förstörd. Vi blev uppdelade i grupper och fick i uppgift att leta olika symboler som vi på onsdag kan använda i våran estetiska uppgift. Sedan åkte vi till en resturang som heter “Le Cerde” där vi blev serverade trerätters lunch där det var delade åsikter om maten. Efter att matkoman lagt sig fick besöka Janusz Korczak barnhem. Vi fick gå in i den gamla samlingssalen där det nu var bilder från barnhemmet på januz tid. Det fanns på väggen en stor bild med en samling barn, vi fick i uppgift att välja ett av barnen att tänka på medan vi gjorde samma vandring som korczak gjorde tillsammans med sina barn 1942. När vi hade gått vandringen som dom så var vi framme vid Umschlagplatz. Där samlades vi och vi fick i uppgift att skriva om “när jag kände mig älskad” medans vi lyssnade på “teddybjörnen Fredriksson” och lahle. Sedan fick vi åka buss till Treblinka där det var extremt jobbigt. Såklart var det olika reaktioner för olika människor men jag tror vi alla tog ett tufft intryck av Treblinka. När vi väl var där fick vi brev som föräldrarna skrivit till oss innan vi åkte. Efter den känslomässiga stunden fick vi åka buss till nästa hotell där vi fick en god trerätters middag. Sedan var det bara hopp i säng inför nästa dag. Indra, Emanuel, Victor, Hampus