The devil is real and he can be beautiful, because he's a fallen angel and he used to be Gods favorite

I fredags vaknade jag upp precis som jag gjort de senaste två veckorna, lite rastlös, lite dåligt samvete för att jag borde ta mig i kragen och ha något att göra och fruktansvärt uttråkad. Klockan var strax efter 8.30 när jag sträckte mig efter min telefon, låg fortfarande kvar i sängen. Skrollade igenom de senaste händelserna på Facebook när det plingade till, SMS från eventbyrån UMG. "Kan du jobba idag, snabba svar pga avhopp. Sampling och sälj för Loreal på Åhlens City", tänkte en stund och insåg att jag kunde hinna dit trots att det var ont om tid. Inom loppet av 2 minuter fick jag svar tillbaka, jobbet var redan taget men tack ändå. Tack själv för inget tänkte jag och slängde mig i sängen igen. Resten av förmiddagen spenderade jag hemma, maraton av den sista säsongen utav Vampire Diaries och musli i sängen, bra liv tänkte jag.  Mitt i det tredje sista avsnittet plingar min telefon till igen, kikar snabbt för att inte missa något spännande och ser att det är från min faster. Tittar ner igen frågande. Min faster och jag har bra kontakt men pratar oftast via Twitter, väldigt sällan på SMS. "Allt bra med dig Sara? Läste vad som hänt i Stockholm <3" Ööööhm.. va? Jag hann inte tänka mer innan messengerkonversationen jag har tillsammans med Olivia och My börjar plinga också. Olivia undrar om någon av oss är på Drottninggatan. Nej, jag skulle varit det men jag sitter hemma. Vad är det som har hänt egentligen? Loggar in på Twitter för att kolla in polisens sida "Olycka på Drottninggatan, bil kapad, kört in i Åhlens". Okej, vänta igen. Vad fan? Därefter började helvetestimmarna. Den kommande halvtimmen ringde min telefon konstant och jag ringde lika mycket till mina vänner här i Stockholm, konstant huvudvärk.. måste försäkra mig om att alla är oskadda. Följde allt på livestream från Aftonbladets nyhetssajt och kunde inte riktigt ta in vad som hänt. En evighet senare med ont i magen och konstant nyhetsbevakning var jag på det klara med att alla mina var i tryggt förvar, helvete vilken tur.  Terrordåd i Stockholm, en man har kapat en bil och kört i ilfart genom Stockholms mest attraktiva gata klockan 15 en fredagseftermiddag och kort därefter kraschar han in i en av Stockholms största mötesplatser. Platsen jag mötte upp mina föräldrar på dagen efter Idrottsgalan. Platsen jag träffade Andreas på för första gången. Tanken på att jag själv befunnit mig där så många fredagseftermiddagar får håren på min kropp att resa sig, mår illa. Fyra människor och en människobästis dödade av en dåre.Åkte hem till Andreas framåt kvällen och låg tätt och kramades hårt hela natten, tänk om han råkat vara där. Tänk om någon av mina nära råkat vara där.Igår var det måndag, första måndagen efter att attacken skedde. Under min lunchrast traskade jag ner från toppen av Drottninggatan där mitt nya kontor ligger, hela vägen ner till Åhlens. Samma väg som dåren kört med den kapade lastbilen. Någonstans i mitten började blomhögar att växa fram tätt ihop med ljus och teckningar, det kryllade av människor som ville visa respekt till de som mist sina liv på grund av de respektlösa. När jag kom hem igår grät jag. Och nu då? Hur går vi vidare från detta? Tyckte att Kronprinsessan svarade fantastiskt bra på denna frågan när en reporter ställde den till henne. Tillsammans! Ta hand om er mina hjärtan, vi ses i vimlet!