Tankarrrr???

Hallå där vänner och fiender. Jag håller på med ett långt inlägg angående påsken, födelsedagen och familjens vistelse här i mitt fina Nebraska.  Meeen det är inte färdigt än och jag glömmer min telefon hemma varje dag = inga bilder att lägga upp.   Alltså allting känns bara så jobbigt just nu. Jag vill åka hem fast ändå inte. Jag kan börja gråta över ångesten att jag inte vill lämna det här stället på samma dag som jag gråter över ångesten över att jag vill åka hem? Vad är det här??? Igår var en ganska tuff dag. Det brukar oftast kännas jobbigt i skolan när det väl är jobbigt, men igår var allting bara jobbigt hemma. Vill inte riktigt säga vad det var här för det är väldigt fel mot min familj (som för övrigt är bäst och jag älskar dom jätte mycket). Det är bara inte så lätt hela tiden att bo i en familj som inte är ens egen hur fantastiska och bra dom än är.    Jag saknar friheten i Sverige. Jag saknar att kunna ta mig överallt själv utan att hela mitt liv ska vara baserat på om jag kan få skjuts eller inte. Ingen litar på ungdomarna här typ. Det känns som att vi alla blir behandlade på samma sätt som vi i Sverige blev behandlade i typ sjuan eller åttan. Jag är 18 inte 14 och jag vill bara kunna ta ansvar för mig själv. Kulturen är sådan i USA, du blir behandlad som ett barn tills du är över 20 och föräldrarna har alltid stenkoll på vad du gör och vart du är. De litar helt enkelt inte på att ungdomarna kan tänka själva, vilket kan vara förståeligt då många amerikanare är lite crazy hehe. Det kan vara lite jobbigt ibland men det är bara så det är och meningen med det här året är att jag ska kunna anpassa mig till en annan kultur och se det från deras perspektiv och det gör jag ju.    Det är väldigt skrämmande att tänka att jag aldrig kommer uppleva det här igen. Det är en once in a lifetime experience och även om jag kommer komma och hälsa på så ofta jag bara kan så kommer det aldrig vara samma sak, såklart. Jag har lärt mig så sjukt mycket. Att få se en så annorlunda kultur och att få uppleva den har gett mig en ny syn på världen och jag har lärt mig att uppskatta saker jag alltid tagit för givet. Jag är så glad att jag gjorde det här.    Det känns som att de här två sista månaderna kommer bli sjukt bra. Jag måste ta till vara på tiden. Tanken på att lämna vissa personer här gör att jag får ont i magen. Sedan finns det vissa människor som det känns väldigt skönt att jag aldrig kommer få se igen hehe. Om mindre än en månad slutar jag skolan och om nästan exakt två månader åker jag hem till Sverige. 16 juni lämnar jag Nebraska och 17 juni landar jag på Arlanda (SAVE THE DATE!!!). Jag vill inte, jag vill, jag vill inte, jag vill.    Fett oklart inlägg som kanske makes no sense för er men måste sluta nu för om 7 minuter lämnar vi för ett track meet i Yutan. Ska springa 100m och 200m HAAAAH it's funny cause I'm slow.    Hejdå