Hyllningsinlägg 18/30

Slutet på januari 2016 blev livet lite bättre när man fick veta att en liten prinsessa var född. Hon var liten, för liten, men så bra det har gått. Nu är hon 3,5 år och är världens finaste.  Jag minns när Sabina berättade att hon var med barn. Min bästa Sabina var med barn?! Jag minns inte vad jag sa men jag var så himla glad. SÅÅÅ glad, för hennes skull. Vilken kamp det var. Hur orkar ens den människa?! Ja men det fattar jag inte men det gör hon och det är sjukt. Nog om henne, haha. Skämtåsido, hon har ett eget inlägg. Detta handlar om hennes dotter, Cornelia.  Cornelia är verkligen en såndär unge som man vill ha runt sig. Sån man måste ha i sitt liv, jag måste ha henne i mitt liv. Även om jag vet att det passar dåligt ibland så vet jag ändå att hon finns i mitt hjärta och jag finns i hennes. Träffas man inte så ofta så kan det ta längre tid att skapa ett band men jag tycker det är väldigt starkt nu.  När jag fick se henne första gånger var hon så himla liten. Skulle jag ta i henne så skulle hon gå sönder. Tänk att en sån liten skulle börja och betyda så mycket för en.  Hon ger mig verkligen så mycket glädje, väldigt mycket glädje och värme. Väldigt aktiv och pratsam men det är ju ändå charmen med dessa barn, så rolig.  Vi har firat julafton, födelsedagar osv. Vilket är fina tillfällen.  ”Jag älskar Sara jag” sa hon just idag när jag hälsade på. Hur go? Får ju panik, för det betyder ju mest i hjärtat!  Denna underbara Cornelia ska jag älska in i döden och längre än så. Finns inget jag inte skulle göra för henne. En otroligt tacksam Sara som får vara en del av hennes liv. 💕