Livet med Helena

Som du säkert förstått är det inte det lättaste alltid att umgås med Helena. Nedan följer några bilder på hur man liksom känner inombords varenda gång hon ska klänga, sjunga, dra ordvitsar, ta en i ansiktet.. ja listan kan göras lång: Usch, du förstår ju? När hon sjungit ett tag är det bara att hålla för öronen och hoppas på att lidandet någon gång ska ta slut  Såklart har vi ju även kul ibland också  Men allt tar någon gång slut. Även det roliga. Så sen går ens humör tillbaka till det ovan. Det vill säga ren utmattning och ont i öronen för hennes falsettlåtar skurit sig in i ens trumhinnor... pust