Ångest

Jag har levt med ångest i så många år så jag kan inte ens minnas när det började. Alla upplever ångest på olika sätt, och vissa personer har styrkan till att få ångesten att försvinna, att finna det där som får en att må så otroligt bra att man inte har någon tid över till att fundera över sin ångest. Och det är just då den försvinner. När man inte har tid att tänka och känna efter lika mycket. Jag ska tala genom min egna erfarenhet. Min ångest berodde så klart från början av någonting som påverkade mig och mitt liv negativt. Men! Ångesten fortsätter och kan även bli starkare om man fortsätter att intala sig själv att man mår dåligt och att man har ångest. Om du bara finner det där lilla extra som du sysselsätter dig med om dagarna, som får dig att må bra och vara glad, kanske till och med lycklig, så kommer ångesten så smånig om att försvinna. Och självklart så måste man ju prata ut med någon om det man bär inom sig. Annars kommer ångesten aldrig att ge sig. För mig har den settat kvar i flera år, och det gör den fortfarande. Jag kan säga så här, i början när jag fick ångest så pratade jag inte med någon alls om vad det var som satt och gnagade i mitt huvud. Jag var alldeles för rädd för att berätta för någon att jag mådde dåligt, för jag skulle ju framstå som den starka tjejen som klarade sig igenom allt.     Men det förändrades den dagen då jag träffade min pojkvän. I början av vårat förhållande så pratade jag inte så mycket om det jobbiga som jag gick och bar innom mig, men ca ett år in i vårat förhållande, så fick jag nog. Jag har gått och hållit det här inom mig i flera år och jag mår ännu värre nu än vad jag gjorde i början ( vid det här tillfället så hade jag haft ångest i ca 3 år) Så jag började prata. Jag minns att vi satt i flera timmar, han lyssnade, och jag bara pratade ut om precis all skit som jag burit inom mig helt ensam i alla dessa år. Och sen jag gjorde det så, ångesten har inte försvunnit, men den har blivit så otroligt mycket svagare och så mycket lättare att hantera och bli av med när den väl kommer. Sen så fick killen mig att beställa tid och gå och prata med en psykolog, och jag har alltid varit en sådan person som har tänkt att ''Jag behöver inte gå till någon jävla hjärnskrynklare'' men helt ärligt, Gud Vad Det Hjälpte Mig! Att få prata ut med en person som inte har en aning om vem jag är och som jag kan få berätta allting för från första början och ta om alltig igen. För det är precis det man behöver, att få prata om det om och om igen från början. Självklart så kändes det tufft i början att behöva riva upp allting igen som man har försökt att undvika, det var as jobbigt till en början men det e just precis det man behöver. Man måste riva upp såren och prata om dom och uppleva minnen och bilder i huvudet för att kunna gå vidare. Det är en väldigt viktig del i processen om man vill bli av med ångesten. Anledningen till att jag inte är riktigt fri från min ångest än är på grund av skit som dycker upp hela tiden i mitt liv, så fort en dålig sak har löst sig så kommer en annan och kliver in i huvudet på mig. Men jag vet att när den jobbiga situationen som jag befinner mig i nu är över, så är även ångesten över. Försök inte att dölja problemen utan, försök att göra någonting åt dom. Prata om dom. Men vad du än gör... Försök inte att pressa bort någonting som du mår dåligt av för även om det får dig att må bra för tillfället, så kommer det att slå till utav bara helvete en dag. Jag hoppas att någon av er som läser detta följer mina råd om ni lider av ångest.Prata om det, Skriv om det, prata med en psykolog, och försök, Försök att göra detta utan medicinering. Självklart så är medicinering nödvändigt om man mår så pass dåligt att man inte har någon livslust kvar. men även medicinering skjuter bara upp problemen till den dagen då du väl slutar med det. Och då slår det till hårt.